Hurra för vackert höstväder! Sol och 16 grader, blåsigt förvisso men det har det nog varit i stora delar av landet idag. Sol och blåsigt passade mig perfekt för all tvätt torkade snabbt och är redan struken och klar.
Att tvätta och stryka var dagens lätta insats. En insats som krävde så mycket mer av mig var att gå i genom två kartonger med lösa fotografier. Bilder från de senaste 20-25 åren av mitt liv och som inte hamnade i album när det begav sig. Det var en känslomässig berg- och dalbana att titta på alla bilder. Roliga perioder i livet, tuffare perioder, tunga perioder, familj, gamla vänner, nya vänner och före detta vänner - alla minnen som finns koncentrerade i ett foto, ett fruset ögonblick som inte betyder något för den som inte var med men som innehåller känslor, dofter, och allt som hände innan och efter bilden togs för den som för alltid finns fastfrusen i fotografiets stillbild. Många bilder skulle slängas, som dubletter och mer eller mindre misslyckade kort, och de som blev kvar för att spara får jag ta hand om en annan dag. Finns vanliga fotoalbum längre funderar jag. Hade alla dessa bilder varit digitala så hade jag bara sparat dem i en mapp, osedda, eller slängt dem i en virtuell soptunna någonstans i cyberspace. Saker ändras. Det är det enda vi kan vara säkra på.
I högen av bilder låg några små svartvita, tagna i en fotoautomat, förmodligen på järnvägsstationen i Kalmar.
De är tagna i mitten eller slutet på 80-talet, säkert med ett eller två års mellanrum. Den där tjejen finns i mig. Jag ser henne glimta till i spegeln ibland. På den nedre bilden har jag en svart stickad tröja på mig. Den var stickad i garnet Fuga, ett knastrigt akrylgarn, och mönstret fanns i ett nummer av Vecko Revyn. Den hade puffärmar och ett hålmönster på framstycket. Jag gillade verkligen den där tröjan, och minnet, ja det är klart och tydligt.
Man skulle väl kunna säga att jag tagit en resa idag, en resa i minnen med bildernas hjälp. Nu är jag trött, som jag alltid är efter en resa, om den så sker ute i vida världen eller i mitt inre.
Oj, tänk att VeckoRevyn hade stickmönster!
SvaraRadera