27 juni 2014

Minnena är kvar liksom garnet jag har

Att återgå till vardagslivet efter en semestervecka kan vara en omställning. Jag började min vardagsanpassning med att vakna klockan fyra i morse med migrän. Inte kul alls. Däremot var det härligt att se hur soluppgången färgade viken i gyllene toner.
Framåt dagen försvann solen och ersättas av regn och åska. Hur ensam känner man sig inte då?
Dagens ruta är lite ensam, inga vänner att dricka te och göra utflykter med och inga kattungar att gosa med.
Nåja, färgerna börjar återvända och nu är det ju helg snart. Härligt!
Till vardagssysslorna hör att försöka göra hemmet fritt från flyttkartonger och sånt. Det är en utmaning att flytta från stort till mindre. Trots att vi valt grejer att spara en gång så räcker utrymmena inte till för allt. Bara att rensa vidare. Vissa saker behöver jag i alla fall inte göra mig av med, även om de inte använts. Den här sjalen blev verkligen inte bra och vi har inte plats får sånt som inte är bra.
Bara att repa upp alltså. 
Så där ja! Mot nya djärva mål - och mindre förvaringsyta.

Den här bilden fick jag i ett mms idag. 
Det var en magisk stund vid Hjälmarens strand häromkvällen med käraste vännerna. Nu är stunden ett minne och några bilder. Fint!
Livet är inte de dagar som gått utan de dagar vi minns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar