Som längst

I kategorin vardagslycka kommer en solig och fin söndag ganska högt upp på listan. Tänk att man kan bli så glad av väder! Jag menar, det är ju väder varje dag men när solen skiner en ledig dag, ja då är det extra bra.

Vi har haft en skön dag i huset vid havet. 

Idag är dagen som allra längst, sommarsolståndet är här. Ljusare än så här blir det inte och natten blir inte kortare än den är i natt.  

Förgängligt. Varför måste det där finaste och bästa alltid bära vemodet med sig?

Sockstickningen har fått vila idag och i stället har ytterligare några niorutor blivit till. 

Nu är det bara två färger kvar fördelat på 7-8 niorutor. Sedan ska allt virkas ihop.

Inga hinder

Eftersom regnet fortsatte att ösa ner här på förmiddagen så tog vi tag i något vi skjutit framför oss länge, länge. Under trappan har de sista ouppackade flyttkartongerna stått i snart 13 månader. De var rejält dammiga och innehöll mest sådant som kunde slängas i sopsäckar direkt plus tretusensjuhundrafemtielva sladdar. Var kommer alla sladdar ifrån?! 

Morris tog frivilligt kontrollantrollen: Inget kvar i den här lådan!

Medan vi plockade upp, plockade undan, dammsög och bar så fick jag äntligen ordning i syhörnan. Nu finns inga hinder för lite sömnad!

Medan jag var bland lådor, tyger och damm så fick visst vädret för sig att slå om. Jag blev alldeles paff när jag kom ut. Så vackert! 

Sockstickningen har kommit till pass både i morse och nu ikväll.

Eftersom jag inte är säker på hur långt det turkosa garnet räcker så började jag på andra sockan innan jag börjar på fotdelen så jag kan göra dem likadana.

Jag gillar verkligen sockan Anna!

Regn liksom

Nej inte har jag tillbringat midsommarafton vid symaskinen och inte blir den någon ljuv midsommarsocka i gult och grönt. Det blir sällan som man tänkt sig. En del blir sämre och annat blir, som väl är, bättre. Sockan till exempel.

Sockan Anna gör sig så mycket bättre i garn med stark kontrast än med garn som är lika.

Dagen har mest innehållit regn. Regn, regn och mer regn.

Maken fick sällskap av katterna när han öste båten. De satt på bryggan och tittade på och undrade om det var nödvändigt att gå ut men var för nyfikna för att låta bli. 

Fram på eftermiddagen bestämde jag mig för att strunta i regnet och tog på regnjacka och sonens keps, lyssnade på Nördic knittings nya avsnitt och gick i en knapp timma.

När jag kom hem var jag genomblöt, bokstavligen, men på gott humör. 

Det var gott om vildrosor längs vägen. 

Sköra och vackra små blommor.

Vackert var det också med jordgubbar på det stora fina keramikfatet. 

Några som vet hur man tacklar en grå och blöt midsommarafton är syrrorna.

Skönaste stilen och skönaste inställningen.

Hoppas ni haft en skön dag!

Tonåringar

Tänk att det är midsommarafton redan i morgon. Jag är inte överdrivet förtjust i helgdagar men är alltid glad för en extra ledig dag då och då så min plan för midsommar är att göra i ordning i syrummet och kanske sy lite. Åtminstone klippa till en klänning eller något annat. Om det blir något av mina planer återstår att se. Jag ska i vilket fall som helst ta alla chanser att gå förbi schersminbusken som nu bjuder på en av sommarens mest underbara dofter.

Morris har inte avslöjat sina midsommarplaner för mig men jag gissar att de innehåller att smyga på fåglar, fånga en mus eller flera, göra utfall mot mattes fötter när hon minst anar det samt en stor portion sömn på mjuka och sköna ställen.  

- Meen matte, vad du är pinsam!

Nio månaders kattkillar är som tonåringar tror jag. Ingen styrsel på kroppen, kan äta hur mycket som helst och sover bort dagarna.

Ikväll har jag hastigt och helt oplanerat påbörjat en midsommarstickning. Det är sockan Anna som Dödergök gjort mönstret till. Jag har beställt ett garnkit från Manduzana men det kommer inte förrän nästa vecka och jag har inget emot att göra två par strumpor. 

Midsommarljuvt tänker jag.

Verkligen midsommarljuvt!

Glädjande besked

Lite nervös åkte jag med Morris till veterinären. Det var dax för en ny röntgen av hans skadade framben och Hurra! för nu visade bilden ett läkt ben! Både jag och veterinären blev glada och Morris blev också glad för han fick smaka hundgodis för att han var så duktig och låg stilla på röntgenbordet. 

Vi är så lättade och äntligen, efter ett par jobbiga månader, kan vi pusta ut. 

Vår fina lille kille som nio månader gammal varit hos veterinären fler gånger än de flesta katter är på ett helt liv. 

Av bara farten virkade jag samman tre niorutor till av humörsbitarna. Målet börjar framträda tydligare nu - det kan bli en filt till augusti. Kanske. Om jag har lust. Det måste ju vara roligt. Fast ikväll är vi bara glada. 

Charm

Livet med katt är verkligen inspirerande. Det är kul att bara titta på dem, även när de sover. Jag kan inte minnas att våra tidigare katter någonsin låg på rygg och sov men Minerva gör det nästan hela tiden. Hon är så charmig!

Mindre charmigt är det att jag påbörjat ny stickning två gånger och repat upp båda två. Ibland funkar inte och garn och mönster. Eller mönster och jag. 

I ren tristess över de misslyckade stickförsöken virkade jag ihop några av förra årets rutor. Det kanske är dax att ta tag i rutmonteringen på allvar. Det vore ju finfint med en stor virkad filt i hammocken i augusti. 

Kanske det. 

Våra rosa vallmoblommor hade redan slutit sig när jag kom hem idag. 

Synd men de är vackra ändå liksom viken i version 386 sedan vi flyttade hit. 

Nej, jag har fortfarande inte tröttnat på utsikten. 

Tänder

Mina besök hos tandläkaren är inte över. Vilken tur att jag inte har tandläkarskräck! Idag var jag där både på morgonen och eftermiddagen men nu är det sommarlov för mina tänder. Skönt!

Öm och omtumlad men nöjd ändå. 

Man kan inte vara annat än nöjd när fina Luna gör sig till och

Morris satt och stirrade på mig genom fönstret tills jag upptäckte honom. Ser ni hans barska uppsyn? Han ville komma in och det fick han så klart. 

Inte ett dugg har jag gjort på handarbetsfronten. Jo en sak, bestämt mig för att sticka något med den här strukturen. 

Det är kanske bara som jag inbillar mig men visst ser det ut som tänder?!

Långsammare tack

Jag såg just väderprognosen för midsommar. Regn. Så klart. Nåja det har ju varit fint idag trots ihärdigt regnande i natt och på morgonen. 

Jag borde kanske suttit så här hela dagen men det har jag inte gjort.

Jag önskar verkligen att tiden ville gå lite långsammare nu. Sakta så vi hinner med att njuta av ljuset, naturen och hoppfullheten. 

Tänka om

Oj oj, 27 grader och strålande sol hela dagen. Det är tur att det finns lite skugga även om det stundtals var svårt att hitta någon skugga hemma hos oss idag. 

Sommarkoftan växer och jag har insett att det vita garnet jag har inte kommer att räcka. I valet mellan att köpa mer eller tänka om så tror jag att jag väljer att tänka om. Jag får sova på saken. 

I natt ska det regna här. Tja, efter tre varma soliga dagar är det okej. 

Holkkoll

Sommaren har slagit till ordentligt och vi har haft över 25 grader både igår och idag. Jag har tyvärr mest tillbringat tiden inomhus men vad gör man när migränen lurar i vassen. 

Ikväll har jag ändå suttit ute och sytt fast en kantremsa i somriga tyger. 

Minerva har visat sig vara en fena på att klättra upp till fågelholkarna. 

Vi har vrålat ner henne två gånger från fem meters höjd. 

Nästa gång tar vi vattenslangen till hjälp och sen hoppas vi att hon låter bli. 

Sommar!

Slumpen

Dax för dragning i utlottningen av den virkade sjalen.

Jag använde en sifferslumpgenerator på nätet och den valde...

Nummer 15 och det är Malisquilt. Grattis! Jag hoppas att sjalen kommer till glädje!

Maila din adress till anettemcl @ gmail.com så kommer den till dig inom några dagar.

Idag har jag ägnat en stund åt att måla med vattenfärg. Det var så länge sedan och jag brukar hitta på massor av skäl för att inte plocka fram målargrejer men idag passade det bra. Först satt jag inne vid köksbordet men efter en stund flyttade jag ut i skuggan. Innan jag hann blinka var plötsligt min stora hjälpreda mitt bland färger och penslar! 

Jodå, han fick en blå tass. Det har visst hänt förut. Knaskissen!

När man inte målat på väldigt länge så känns allt så ovant, som om man måste bekanta sig med grejerna igen. Lite försiktigt kladdande och sen väller färgerna fram över arken, ganska slumpartat kan det kännas.

Sonen tyckte att jag målade läskiga saker. Kanske är de det men det är bara lite vattenfärg på papper tänker jag, och inget är ju på riktigt. Eller så är det precis vad det är. En bra sak med att måla är att man kan fortsätta, gör om, lägga till och måla över precis som man har lust.

Eld och Vatten

Är ni beredda på bildbombning för här kommer en hel rad bilder och jag kunde inte välja bort någon av dem. Hoppas ni också tycker att de är läckra!

Först och främst, tröjan till den bästa av vänner är klar. Hon har själv valt färgerna och man kan väl säga att hon är mycket eldigare än vad jag är. Mönstret är Ateljé Norrgårdens perfekta tröja och garnet, som också finns på Ateljé Norrgården, är ett ullgarn som heter Duo. Ett danskt garn som finns i massor av fina färger. Till en tröja i XL, som de här, har det gått åt mindre än 100 gram av vardera tre färger. Jag, som stickar löst, har stickat på stickor 3,25 mm. Tröjan är stickad uppifrån och ned och halskanten plockade jag upp och stickade sist. Randningen påbörjades två varv efter att maskor satts på tråd för ärmar. Randningen är gjord så här: 1 v m (mörkare färg), 5 v lj (ljusare färg), 2 v m, 4 v lj, 3 v m, 3 v lj, 4 v m, 2 v lj, 5 v m och 1 v lj. Mellan randningarna är det 15 v  och längst ned 20 v + resår i 10 v. Samma randning på ärmarna som är tre kvartslånga.

Ja, det var väl all fakta så här kommer bilderna. Många bilder!

Min tröja, den blå, är använd en hel del och tvättad i tvättmaskinen på ullprogram i 30 grader.

Visst blir man lite anfådd av alla tröjbilder? Bäst att ta några djupa andetag och beundra blommorna på de två trädpioner vi har i trädgården. 

Vi har en vit buske med två blommor och en rosa som också har två blommor. 

De gör mig så lycklig!