Himmel!

Dagens ord i Ulrikas fotoutmaning är himmel och jag funderade på om himlen finns.

På den här bilden syns inte ett spår av någon himmel. Allt är bara vitt där ovanför mig. Vitt och liksom innehållslöst. Himlen gör sig faktiskt mycket bättre tillsammans med havet än med mig. Himmel och hav, en oslagbar kombination.  

Vad vore havet utan sin himmel? 

Några som också gör sig bra tillsammans är de tre kattdjuren i vår trädgård.

Under några sekunder i eftermiddags var de som en installation men sen såg Minerva en fågel och allt var förbi.

Dagens ruta är så lättad.

Jag har varit och rotfyllt en tand och min nye tandläkare är så otroligt bra. Det är nästan, men bara nästan, ett nöje att gå till tandläkaren numera. Ett dyrt nöje visserligen men ändå.

Förutom himla-tankar och tandläkarbesök så har jag ägnat dagen åt att läsa Kvicksand av Henning Mankell. En liten recension kommer endera dagen. Kvällen däremot ska ägnas åt sista delen i West Knits mysteriesjal för 2014. 

Fredagsmys!

Ögonpar

Ögon. Själens spegel sägs det. Jag tar bilder på alla ögon som är hemma för tillfället. Lite suddiga, trötta och inte helt villiga att förevigas. 

För tillfället erbjuder huset blå, gröna och guldgula ögon. Fattas gör ett par grågröna och ytterligare ett par blå. I vårt hushåll bor just nu inga bruna ögon men jag känner bruna ögon som är fantastiskt vackra. Nästan alla ögon är vackra men några enstaka är läskiga, eller är det själarna som de speglar som är otäcka? 

Dagens ruta är en tacksamhetens ruta. Tacksam för människor runt mig. 

Medan jag väntar på ögonen som inte är hemma för tillfället stickar jag lite på Willow-kragen. 

Jag är inte säker på att jag tycker om den. Hm. Gör den klar i alla fall.

Passa in i fyrkantiga hål

Idag är jag... glad, tacksam, trött, sjalbärande, gråhårig och, som vanligt, bäst på att vara jag! 

Det är verkligen lönlöst att inte vara sig själv, ändå är det så många som hela tiden försöker. Försöker leva upp till det de tror andra förväntar sig, försöker vara starka fast de inte är det, försöker dölja alla svarta hål inuti och visa en glimrande intressant yta och försöker passa in i fyrkantiga hål fastän de är runda. Idag slår jag ett slag för att det helt enkelt är bäst att vara som man är och för att lyckas med det kan det vara bra att börja med att fundera på vem man är, om man nu inte redan ägnat sitt liv åt att tänka på det. Jag tror att det är väldigt många som inte vet vem de egentligen är eller vill vara eftersom grupptänkandet är så förhärskande och rädslan för ensamhet och att vara unik och olik är så skrämmande. Så ikväll ska jag ägna mig åt att fundera på om jag är som jag vill att jag ska vara, om den jag är utåt också matchar den jag är inåt. För att komplettera uppräkningen ovan, idag är jag... fundersam, ifrågasättande, stolt och självuppbyggande. Härligt! Vad är du?

Att den här dagen har blivit så bra tror jag beror på att det väntade en burk med supergoda kolasnittar på mitt skrivbord när jag kom till jobbet. Sådana dagar kan bara bli bra!

Det tog mig drygt en timme och några trevande utforskningar innan jag kunde lista ut vem som var så snäll. Jag blev jätteglad! Hurra!

Faktum är att dagen genast blev mindre grå och det grå som var var riktigt fint. 

Dagens ruta är gul som solen och värmen. Någonstans är det ju sol och varmt. Skönt att veta! 

Nu ska jag bara vara jag resten av kvällen. Inte så dumt faktiskt.

Trattfri afton

Två trattfria glada tjejer busar runt här hemma ikväll.

Vilken lycka att få tvätta både sig och sin syrra, utan tratt.

Ordet för dagen är rum och självklart blir det en bild på mitt syrum.

Två av mina symaskiner står alltid framme på det tyvärr allt för trånga bordet. På väggen hänger en korsstygnstavla med björnar som jag började på när jag väntade sonen. Han var väl typ 7 år när den blev klar och då ville han inte ha den i sitt rum... I fönstret hänger en ljusslinga med sommarblommor. Finare än en gardin tycker jag, i alla fall just nu när allt ljus behövs.

Färgglatt skulle jag ju tänka idag och jag tycker att jag lyckats bra.

Dagens ruta blev i finaste färgen och sinnet har varit färgglatt stora delar av dagen i alla fall, 

Den nyligen påbörjade stickningen ska bli en stor halskrage, en Willow.  

Garnet är Lang Jawoll magic 6-ply i finaste färgerna. Problemet är bara att jag har fått en ny idé om ett par tvåändsstickade vantar... Varför har jag inte fyra armar ikväll?

Koft-dax!

Idag börjar Stickameras koft-kal och jag vill absolut vara med och sticka den perfekta koftan, perfekt till min kropp alltså. Jag tänker mig en enkel modell med V-ringning, midja, vidd nertill och, viktigast av allt, fickor.

Nu ska jag titta igenom garnlagret. Jag är ganska säker på att det finns garn som passar... men finns det i rätt färg och kvalitet? Det är frågan.

I Ulrikas fotoutmaning är det S som i... idag.

S som i stackars små trattkatter!

Två ynkliga små brudar som varit hos veterinären idag. Det är verkligen synd om dem. Tänk själv att ha tratt över huvudet. Hu.

Dagens ruta är färgglad!

Det behövs verkligen så mycket färg det bara går när dagen inte ljusnar alls och allt är blött och blåsigt.

I morgon ska jag också göra allt jag kan för att det ska bli färgglatt. Japp!

Omsorg

Morgonstund är dagens ord i Ulrikas fotoutmaning. Lätt som en plätt, eftersom morgonstunder på söndagar nästan håller på ända fram till kvällen. Te och ett tänt ljus är allt som behövs.

Idag behövs lite extra omsorg och värme så dagens ruta är full av det. 

Kattgos behövs också.

Spring green

Den här tjejen ägnar alldeles för mycket tid åt sömn för tillfället men efter en rejäl sovmorgon för tredje dagen i rad så hoppas vi att den värsta sömnperioden är på tillbakagående. Sova bort tid känns helt onödigt, även om vi är inne i mörka november. För att sätta lite färg på tillvaron blev det polkarandigt och vårgrönt idag. 

Hitchhikersjalen är klar och det är duktiga Manduzana som färgat garnet, ren ull av Blue Faced Leicester, och färgen kallar hon just Spring green.

Utanför fönstret går stigen till badplatsen.

Vacker men inte särskilt inbjudande en grå höstdag.

Dagens ruta är trots allt ganska utvilad.

Det borde den vara efter flera dygns sömn.

Gäsp gäsp

Det händer inte mycket hemma hos mig. Nästan ingenting alls faktiskt. Försöker få det lite mysigt men jag vet inte om det räcker med billiga blockljus.

Stickar några varv på West Knits mysteriestickning 2014 och lyssnar på boken Utan personligt ansvar av Lena Andersson. Uppläsaren har en tråkig röst och boken är över nio timmar lång. Tveksamt om det funkar.

Dagens ruta är som en enda lång gäspning. 

Men Hallå!, det är ju fredag! Var är fredagsmyset?!

Verk om värk

Hur mycket huvudvärk och migrän kan man ha i ett liv? Det tråkiga svaret är mycket. Jättemycket. Jag funderar på hur det kommer sig att det värker i huvudet. Är det i själva verket så att det är något annat som värker men det hittar inget annat uttryckssätt än huvudvärk? Är det egentligen så att livets insamlade sorg, upplevda grundkänningar och allt för mycket ansvarstagande ansamlas till stora sjok av sånt som gör ont? Hur kommer då sig att de inte uppvägs av allt bra som skratt, lycka och kärlek? Tar inte plus ut minus? Kommer värken av tänkande? Skulle det bli bättre om man inte tänkte?

Många frågor är det som trängs men jag vet att dagarna med lycka, glädje och kärlek tar sitt avstamp i det där som värker. På grund av det grå lyser de andra färgerna klarare. Det är jag tacksam för.

Dagens fotoutmaning är ordet öppen. Tja, idag är det asken med värktabletter som är öppen. Och förhoppningsvis mitt sinne. 

Bredvid mig i soffan ligger en ny sjalstickning. Jag försöker att bara sticka lite i taget.

Långsamhet är svårt ibland.

Dagens ruta är ganska färglös. 

Jag som älskar färg!

Ljus och mörk

Idag har det varit en dag som varit bäst om jag varit alldeles stilla. Då har det sina fördelar att vara där vägen tar slut för där är det ganska stillsamt. Om man bortser från havets rytande och vindens piskande förstås. 

Dagens ord är skylt.

Visst är det fascinerande att två kattsystrar kan vara så olika, den ena med vita tassar och rosa trampdynor och den andra med gråbruna tassar och svarta trampdynor. Olikheter som är helt underbara. Olikheter som berikar.

Klappa på de där tassarna passar perfekt en dag när man måste vara stilla. Dessutom har jag lyssnat lite på boken Gubbe och katt - en kärlekshistoria av Nils Uddenberg och igenkänningsfaktorn är nästan orimligt hög. Snäll tant med katt... Say no more.

Dagens ruta är yrsel-grå. 

På tork ligger en Hitch-hiker i vårgrönt. 

Den kommer jag svepa runt halsen i en hastig gest så snibbarna fladdrar. En annan dag. 

Glädjen

Svartvitt är dagens fotoutmaningsord och eftersom jag är trött och nyss hemkommen och inte orkar ha någon fantasi så blir det bilder på glädjen. Kattglädjen.

Minerva som är sötaste myskatten och 

Luna, som trots sin fromma uppsyn, är buskatten. I söndags snodde hon en strumpsticka och ikväll saknades det två till. Undrar om hon stickar sockor när jag inte är hemma? Tre stickor 5 mm har hon i sin samling på hemligt ställe i alla fall.

Dagens ruta gjorde jag redan i morse. Klokt val eftersom det var då jag hade tid och ork.

Söt liksom.

Egenmäktigt

Det känns som om jag är sist av alla men nu har jag till slut Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande och bekantat mig med Ester Nilsson och Hugo Rask. Det har inte undgått mig att karaktären Hugo är en beskrivning av Roy Andersson, han  tycks tro det själv också efter vad jag förstår. Bara Lena Andersson vet hur det förhåller sig med den saken men boken är en lång plågsam kärlekshistoria, så lätt att känna igen sig i, både vacker och sorglig. Den olyckliga kärleken, hoppet, förtvivlan, drömmarna. 

Hur en fortsättning på den här boken är möjlig är svårt att föreställa sig men Lena har redan skrivit Utan personligt ansvar och jag vill gärna läsa den också. Lenas sätt att använda språket, att analysera varje ord, varje tänkbar avsikt med ord, är ett nöje att läsa. Dessutom är hennes beskrivningar  långsamma, de kräver liksom betänketid. Skönt som motkraft mot all tidshets och allt tävlande. 

Den här måndagskvällen tillbringar jag i ett hotellrum och dagens fotoutmaningsord är siffror. Så lämpligt. 

Trots skylten om rökförbud på varje dörr luktar mitt rum gammal cigarettrök. Urk. Min energi tog slut några mil innan jag kom fram. Att köra i duggregn och mörker kostar på och det jag egentligen skulle gjort ikväll ersattes av trötthet och vila. Dagens ruta är därför lite uttråkad. 

Fast den där bruna rutan får mig att tänka på choklad. Choklad är bra! 

Ljusbehov

Jag kan inte hjälpa det. Den här månaden gör mig dyster. Hur mycket jag än försöker tänka positiva tankar om november så räcker det inte riktigt till. Hela förmiddagen låg dimman tung över viken. Den lättade lite på eftermiddagen för att strax därpå ersättas av mörkret som la sig som en filt över alltsammans. Fast det var vackert och stilla den där stunden mellan dimma och mörker.

I Ulrikas fotoutmaning är ordet för dagen runt. Jag hittade någon runt att kika i genom. 

Vad gör du matte? Vad är det där för något? Får jag kolla? - Nyfiken till max är hon, den där Luna.

Söt är hon också.

När jag gick ut på bryggan hörde jag något konstigt under mig.  

Aha, Minerva har hittat en egen väg, under bryggan men över vattenytan. De där katterna blir då rakt inte dystra av att det är november. De bryr sig inte om det alls faktiskt. Det är nog modellen.

Dagens ruta är lite oroligt otåligt blå. 

Som när man vill så mycket men inte förmår. Fast igår kväll pyntade jag lite i syrummet.

Finaste ljusslingan i stället för en gardin. Hur bra som helst!