Eirin

Eirin heter sockorna i vitt och vårgrönt.

Mönstret har Eli/Skeindeer gjort och det ingår, tillsammans med Brit och fyra andra mönster i hennes sockserie Sokkelester. Socklästen - inte ofta det ordet används nu för tiden. Jag gillar det, och jag springer gärna runt i bara socklästen. 

Det vita garnet är Novita Nalle och det gröna Järbo Mellanraggi. De är stickade på 25 cm-rundsticka i storlekarna 3 och 3.5 mm. 3 mm användes till tå, häl och mudd. 

Sockorna blev klara mellan ogräsrensning, nedklippning av gamla döda grenar och allmänt trädgårdsröj. Många pauser behövs när jag ska göra något. 

Men slitet var mödan värt när jag hittade den här lilla ljuvliga julrosen och hennes kompisar.

Oförberedd

Oj oj oj, 28 grader är väldigt varmt. I alla fall när det alldeles nyss var snö och vinter.

Även om värmen bara är på tillfälligt besök så har det varit en härlig dag och buskar och träd är lika tagna på sängen som vi som tog av oss vinterkängorna bara härom dagen och fortfarande inte hängt undan vinterjackan, eftersom det säkert blir kallt på Valborgsmäss som det brukar. Fast jag tror träd och buskar fattar snabbare än vad vi gör och anpassar sig snabbt nog. 

I morgon är det säkert mycket som redan blivit grönt. Mina ben är dock väldigt vinterbleka ännu ett bra tag. 

Det gick faktiskt inte att sticka ullsockor, det var för svettigt helt enkelt, men jag lär ju inte behöva dem än på ett tag. Dels har jag ju ett rejält socklager, dels ska det vara varmt i morgon också. Inte 28 grader, men kanske 18. Man kan ju hoppas.

In i rotation

Redan igår kunde ni skymta den här klänningen på bild.

Ett Paapii-tyg jag haft på hyllan ett bra tag har äntligen blivit en klänning.

Mönstret är Onion 9004 (2070 för mindre storlekar) med en del modifieringar, t ex ringning och så har jag sytt fickor i sidorna. 

Skönaste sortens trikå, mjuk och stadig och den blir inte sladdrig efter några tvättar.

Som ni förstår kom den in i garderobsrotationen direkt. Då är det bra.

Jag har redan läst ut Husmoderns död och jag tycker ännu mer om den nu. Skarp, rolig, varierande, klok och intressant. Den lockade mig att googla ett par fotografer som nämndes och det jag såg var fascinerande spännande bilder. Att få veta lite mer om vem Sara är var som grädde på moset, så jag mosade i mig gräddmuffins när boken var utläst och tänkte på hennes text om det skamliga i att tycka om socker. Ja, det finns en del att fundera på.

Efter att ha klivit ut från bokvärlden satte jag mig på trappan och stickade lite. 

Det var varmt och fint idag igen. Man kan vänja sig. Fort.

Tack för det Akademien

Tack vare debaclet i Svenska Akademien så läser jag nu Husmoderns död av Sara Danius.

Det hade jag inga som helst planer på för några veckor sedan men tänk så finurliga ödets vägar kan vara ibland! Jag har inte lagt ifrån mig boken sedan jag plockade den ur bokpaketet som kom med posten för några timmar sedan, och drygt en tredjedel av den 400 sidorna är redan lästa. Med nöje! Boken är en samling korta texter, essäer och artiklar, de flesta publicerade i Dagens Nyheter. Sara skriver att urvalet är gjort utifrån hennes intresseområden: "förhållandet mellan högt och lågt, som Proust och majonnäs; relationen mellan estetik och teknik, modernism och maskin; kvinnliga författarskap och frågor om genus; samt de "mindre" konstarterna, som mode, fotografi och konsthantverk." Jag gillar hennes språk, hur hon målar med både bred och smal pensel, jag gillar de tydliga och också de subtila referenserna, jag fullkomligt älskar hennes analys av Bonniers kokbok i utgåvorna från 1960 till 2010 och vad innehållet i dem säger om tidsandan och kulturen, om makt över liv och död. Det som dock ger en väldigt bitter smak är en rad i hennes tack, allra sist i boken. Hon tackar en rad människor som på ett eller annat sätt bidragit till bokens tillkomst och så "Sist men inte minst: stort tack till Jean Claude Arnault, mannen bakom kulturinstitutionen Forum". Det vilar något olycksbådande över den där meningen, något som, i ljuset av senaste månadernas berättelser, känns unket och faktiskt motbjudande men bortsett från just den raden så är jag ändå glad att läsa Husmoderns död, jag har redan strukit under flera stycken i boken, markerat saker jag vill komma ihåg och återvända till. Så, hade inte de aderton hamnat i konflikt, och en och annan trångsynt gubbe visat sina osympatiska åsikter,  hade våra vägar kanske aldrig korsats; Saras ord och mina tankar. Tack för det Svenska Akademien!

Här började dagen med regn men när jag körde hem från jobbet var det 20 underbara grader ute. April, du är verkligen allt i ett!

Nu har den här trötta människan vinkat godnatt till rådjuren som smyger över tomten i skymningen

och Husmoderns död, som på intet sätt är någon deckare, ska få en stunds uppmärksamhet till i sänglampans sken.

Grötfrukost

Det har varit en ljuvlig dag i huset vid havet idag, 18 grader, solsken och fåglar som sjunger i kör.

Det blev grötfrukost på trappan. Som jag har längtat!

De sista sömmarna är sydda på klänningen jag började på härom dagen.

Mönstret är OMG bananas You are beautiful dress med en hel del modifieringar, har bl a ändrat längd, ärmlängd, tagit bort en volang och säkert något mer.

Tyget till både klänningen och ett par matchande leggings köpte jag förra sommaren hos Bizzi Bee, härligt mjuk och fin jersey.

Leggingsmönstret är ett jag ritat upp efter mina egna mått och i midjan är det flossad resår. Ingen resårkanal där resåren kan vrida sig, utan resåren är fastsydd i ovankanten på samma sätt som när jag syr underkläder.

Perfekt med en ny vårklänning lagom till varma fina dagar.

Brit

Brit heter mönstret, uppkallat efter designer Elis farmor.

I mönstret finns beskrivning både till att sticka från mudden och neråt och från tån och uppåt. Jag valde att sticka från mudden och neråt. 

Novita Nalle i vitt och turkost. Sticka 3 mm till mudd och tå, 3.5 mm till mönsterstickning och häl. Jag borde gjort även hälen på den mindre stickan men så blev det inte. 

Jag har stickat på Knitpros 25 cm-sticka. Flera har tipsat om 23 cm-stickor och att de också kan ha en kort och lång tipp men jag har provat och tycker att de tipparna är för korta för mina händer att hålla i, de där två extra centimetrarna har betydelse i tipplängd. I alla fall för mig. 

Jag ska testa Addis 25 cm-sticka också, så fort jag får hem en.  

Sockorna sitter perfekt på mina fötter och jag är så glad att det gick så lätt att sticka dem. Det kommer bli fler av Elis mönsterstickade sockor, helt klart. 

Det vita och turkosa garnet räcker till ett par till, jag tror nästa par blir Eirin.

Dagen har varit fin, ganska stillsam. Lite dimma på morgonen och sol längre fram på dagen.

Det tycker jag om. 

Några sömmar

Jag peppar mig med att långsamt också är en fart framåt när allt jag gör går i snigeltakt.

Bara att tända lamporna på maskinerna gör att man ändå känner att något är på gång. Ett bra tips som jag tar till lite då och då, oftast när jag är på syträff och liksom vill komma igång men hjärnan måste bearbeta platsen och människorna och allt annat innan den kan koncentrera sig på att sy. 

Det tog sin lilla tid men det blev ett par sidfickor sydda och några sömmar till och

om man bortser från att halsringning och alla fållar återstår så har jag gjort en klänning! 

25 cm ska det vara

Det var nog inte bara vanlig fredagströtthet jag kände igår för idag har jag känt mig allt annat än pigg.  Så typiskt, jag hade sett fram emot en helt annan slags helg.

Sockan som jag var så tveksam igår till visade sig i alla fall bli något bra.

Jag stickar på en kort rundsticka, 25 cm lång, och maskorna blir jämna och fina på sockan Brit som Eli gjort mönstret till. 

Så här jämnt har jag nog aldrig stickat på en flerfärgsstickad socka utan att kämpa med garnet hela tiden. Jag har tidigare testat 23 cm-sticka men den passade mig inte alls. Den här stickan har en lite längre tipp på ena sidan, jag använder den till höger, och den är lättare att hålla i och därmed lättare att sticka med.  

Jag stickar i Novitas Nalle, i finaste turkosa färgen.

Den där fredagskänslan

Fredagskvällströtthet är en alldeles egen sort av trötthet. Jag känner mig helt knockad. Undrar vad det är med fredagskvällar...

Hann rita några streck innan jag landade i soffan och 

när jag väl var där orkade jag inte plocka upp någon av mina pågående stickningar. Det kändes som en väldigt bra idé att lägga upp en socka på en 25 cm lång rundsticka. 

Efter några varv var jag inte lika säker på om det var så bra. Jag går och lägger mig i stället!

Zebror

Den gångna helgens randiga sockor är färdiga och fick komma ut i solljuset en liten stund.

Ränderna är gjorda av Crazy Zauberball nr 2332 Hourglass, varannan rand med garnet utifrån nystanet och varannan med garnet inifrån nystanet och det gula är Sandnes Sisu i en färg som tyvärr utgått. Yll o tyll har ett mönster som de kallar Zebrasockor men ni som hängt med här länge vet att jag stickat randiga sockor av Zauberballgarn långt innan Yll o tyll släppte sitt mönster så jag gjorde mina nya precis som jag brukar, 64 maskor, stickor 2.25 mm, en fish lips kiss-häl och så långa som jag tyckte blev bra. 

När man randar garn med sig själv så blir det ofta partier där ränderna smälter samman och jag tycker att det är fint. 

Morris och jag hade planerat att sy idag men det blev inte så. 

Skrivbordet är i alla fall i ordning och symaskinen framme så kanske blir det lite sytt de närmaste dagarna. Det gäller att sno på innan skrivbordet är fullt med pennor, papper, garn och annat igen. Undrar vem som bär fram allt hela tiden... Är det du Morris?

Är det möjligt att vara ensam?

Det är nästan åtta miljarder människor på det här jordklotet, hur är det då möjligt att känna sig ensam och annorlunda emellanåt? Det borde faktiskt inte gå, det borde finnas massor med människor som är precis som du, har samma intressen som du, har snarlika värderingar som du och längtar efter samma saker som du. Åtta miljarder. Det går inte ens att föreställa sig hur många det faktiskt är. Jag fick en släng av jag-är-ensam-om-att-tänka-och-känna-så-här idag och så kom jag att tänka på alla åtta miljarder andra människor och insåg att trots att det bara är jag som är jag så finns det inte mycket som är unikt i mig. Mina rädslor delas av mångamångamånga andra, min oro delas av kanske flera miljoner andra, det som glädjer mig gläder troligen lika många motsvarande ett större land eller två  och när jag tittar upp på en stjärna på natthimlen är det kanske hundratusentals andra som tittar på precis samma stjärna, precis just då. Bara tanken svindlar. Ensamhet och annorlunda finns bara inuti. Det är ju förstås inte riktigt sant men ändå, det finns så många människor att ensamhet och känslan av att vara annorlunda bara borde finnas inuti. 

Förutom att fundera på svindlande saker så tittade en del av mitt gamla professionella jag fram en stund idag. Jag har inte sett eller hört av den delen av mitt inre på länge så det var både överraskande och roligt. Lite förvånande för ibland tror jag utmattningen som började för många år sedan utplånat vissa delar av mitt gamla jag. Jag har nog bara ändrats och är bättre på att välja nu. 

Jag stickar ränder igen. Det är Yll o tylls pågående knit-along där det stickas en sjal, Blåvinge. Min Blåvinge blir inte det minsta blå, bara rosa och röd. 

Ormhasseln håller på att explodera. Den är helt säker på att det är vår nu.

Den och alla andra miljontals träd här omkring känner sig varken ensamma eller annorlunda. De vet att de är en del av en fantastiskt stor helhet.

Magnolia

Vi har en magnoliabuske men den blommar inte och har hittills aldrig gjort. Jag hoppas att den en dag ska göra det. Magnolior som blommar på bar gren, det är något särskilt vackert med det.

I brist på blommande buske så tröstar jag mig med magnoliasockor. 

Mönstret är gjort av Helen Stewart/Curious Handmade och är det andra i The Handmade sock society. Det första mönstret var Winter Rose. 

Mönstren  finns just nu bara i kollektionen men kommer så småningom släppas som separata mönster.

Mina sockor är stickade i Stranded Dyeworks Fjord sock i färgen Sister, en perfekt magnoliafärg tycker jag.

Flätor och spets, inte svårt men heller inte något man ska sticka blundandes. 

Idag har det varit grått hela förmiddagen, nu skiner solen men det är blåsigt och ganska kallt. Bra sockväder.