Tomtemors stövel

Flera år i rad så har jag varit på en maskinbroderidag strax innan jul hos Ingrid på Husqvarnabutiken i Vimmerby och idag var det dax för årets omgång.

Det var roliga projekt på schemat för vi nåltovade snöstjärnor på maskin som ska bli kuddar 

och så sydde vi julkulor på filt. 

Vi gjorde också varsin julstövel, för vem vill ha en julstrumpa när man kan få en högklackad stövel? 

Tomtemor-stajl.

Utanför fönstret var det soligt men kallt och

när jag körde hem var det klart. Det blir kallt i natt. 

Något ritat har det inte blivit, det får jag ta igen i morgon.

Hoppas ni haft en fin lucia-dag!

En del av livet

Inte den minsta gnutta inspiration hade jag när jag satte mig en stund med papper och pennor men en bra stund senare upptäckte jag att tiden försvunnit och pappret var fullt.

Idag blev det ett budskap till några av mina vänner, vänner som inte alltid tänker på att deras sätt att sätta ord på saker till andra sätter spår i dem själva. Det är också ett budskap till mig själv - mina val och mina tankar igår formar mina val och mina tankar i morgon.

I Maja på Näsets kalender var dagens utmaning snäckor fast mina figurer blev fossiler av snäckor.

I huset vid havet är utbygget klart! Hurra!

Det är lite målningsjobb på utsidan kvar och någon liten bättringsmålning inne men nu står bordet mitt i rummet. Ett par sköna fåtöljer drömmer jag om att ställa vid fönstret ut mot havet.

Jag tycker verkligen om det här rummet! Jag tänker tillbringa delar av mitt liv där. 

Kvällen har jag tillbringat i gott sällskap.

Vad kan vara godare än stickningar, nygjord Rocky road-fudge och 

en bit nybakat fröknäcke?

Säkert en hel del men det här passar mig bra.

Innehållet är allt

Vissa dagar är det en sällsam lycka att bo vid havet. 

Det är så lätt att glömma bort att verkligen se. Idag tog jag en annorlunda väg hem och tittade på en annan vik än den vi bor vid och trots att det är samma himmel och samma hav så var det som att se allt med nya ögon. 

Så lugnt och stilla. Vackert. Äkta. 

Den stora tröttheten fortsätter att cirkla över mig och ett tag trodde jag att det inte skulle bli något ritat idag men det blev det.  

Ytan är ingenting. Innehållet är allt. 

- Men vad är vad?

Att gömma sig i

Dagens teckning blev skulptural (-ett ord jag sällan använder).  En träfigur på papper. 

Lite sådär som det känns, stelt och hårt och kantigt i skalet och inuti gömmer sig något helt annat. En överraskning för andra och ibland även för en själv. 

Sjalen höstvärme, designad av Johanna på Fjällbo shop, hon säljer även garnet Ultra alpaca light som den är gjord av, har fått komma ut i ljuset. 

Det är en underbart mjuk historia. 

Perfekt att gömma sig i för en tröttluva som jag. 

Julgardinen är äntligen uppe i köket. En väldigt gles gardin i vitt, turkos och silver. 

En perfekt julgardin som inte skymmer utsikten men ändå gör det mysigt. Sånt gillas i huset vid havet. 

Inre och yttre landskap

Tavla är att ta i för mycket men dagens teckning blev någon slags inre landskap.

Vyn över viken är alltid vacker som en tavla däremot.

Ett yttre landskap som ständigt förändras. 

Det gör det inre också men det är inte lika uppenbart. 

Inre svackor är så energislukande, man åker nedåt och har svårt att komma upp. Yttre svackor ger bra fart i nedförsbacken så det går lättare att komma upp igen. 

Det finns likheter. Det finns skillnader.

Gren i stället för gran

Gör man inte så mycket annat så kan man fortsätta rita lite. Maja på Näsets julkalender ger tips och jag inspirerades till att rita ett fång med frön och 

en hel blomsteräng.  

I slow motion julpyntas huset vid havet. I kväll fick en ormhasselgren spela huvudrollen. 

Det finaste pyntet behöver ju inte hänga i en gran. Det hänger kanske bättre på en gren. 

Rita fram till jul

Det vimlar av advents- och julkalendrar och de flesta fångar inte mitt intresse alls men när jag av en slump stötte på Maja Larssons webbkurs som pågår i december så fastnade jag. Maja tipsar om ett mönster att teckna varje dag fram till jul, ett enkelt mönster som passar bra för zentangle, doodle eller bara telefonkladd.

Jag utgår från hennes förslag och gör det som faller mig in. Jag tycker just nu om att blanda ord och bild så då har det blivit så på de jag hittills gjort. 

Just nu passar det mig väldigt bra att någon annan står för idén som jag sedan kan utgå ifrån.

Jag har så mycket i huvudet att det värker och det känns som om hjärnan växer på höjden och vill ut genom skallen. På riktigt. 

Morris tyckte att det var ganska tråkigt när jag halvlåg i soffan och ritade så han la sig helt sonika på pennorna.

Han ville ha monsterkel på magen och det fick han så klart.

Vem vågar låta bli när han hotar att äta upp en?

Dra i tungan

Ibland tar den stora sorgen-tomheten-besvikelsen-nedstämheten tag i hjärtat och klämmer åt om det. Med sin iskalla hand trycker den det lilla hjärtat så det flämtar i bröstet och kylan tvingar fram tårar i ögonen. Stackars lilla hjärtat. Envisheten försöker gång på gång tända den lilla lågan, den lilla lågan som gör hjärtat tryggt och lyser upp vägen som nu hamnat utanför ljuskäglan och värmen. Envisheten försöker få både logiken och sunda förnuftet att hjälpa till men de skakar bara sina små huvuden och säger att nu kan de inte göra mer. Lyckligtvis kommer hoppet studsande och tar envisheten i handen. Kom, tillsammans kan vi, säger han och envisheten och hoppet lyckas till slut tända åtminstone en liten, liten låga. Vi är ljuset viskar de till hjärtat och hjärtat blundar och ler försiktigt. 

Hemma hos oss är det papp på golvet. Nästan Luna-färgat. 

I lilla dot och sambons nya bostad kan man dra ett lejon i tungan. 

Och mössan som inte blev som jag tänkt är nu korrigerad och klart bättre. 

I alla fall sitter den mycket bättre på mitt huvud. Huvudet med alla tankar, tankar om känslor. 

Årets julklapp

En av de bästa julklappar man kan ge sig själv är en upplevelse. Jag valde att ge mig en upplevelse av bästa sort, en stickmys-dag på Ateljé Norrgården. 

50 tjejer, damer, tanter samlades, åt julbrunch och senare på dagen julbord och stickade. Trion Cheese Doodles sjöng fina julsånger så vi fick gåshud och Johanna från Fjällbo shop berättade om Shetlandsgarner och annat fint så vi suckade glatt och suktade. 

Ateljé Norrgården var, som vanligt, inspirerande på alla sätt. 

På alla platser där det kan förvaras garn så förvaras det garn. Så klart. 

Ett bedårande rede!

Vi fick julklappar också, med både ätbart och stickbart innehåll. 

En väldigt bra dag med trevligt sällskap, god mat och massor av inspiration stoppas nu in i arkivet under rubriken A december to remember. 

Jag har dessutom stickat mycket på min Höstvärme-sjal. 

Vi är lika nöjda som Smulan. 

Ingen vanlig dag

Har ni träffat Helga, stormen Helga? Ingen särskilt trevlig bekantskap men visst är det mysigt med massor av tända ljus när strömmen inte längre når fram. 

Och det går fint att sticka enkla mönster där maska läggs till maska. 

Sjalen Höstvärme som Johanna på Fjällbo shop gjort mönstret till. 

Trots ett hemskt migränanfall, storm med nedfallna träd över vägen och många strömlösa timmar så har det blivit en minnesvärd dag. Eller kanske just på grund av migrän och storm. Vem minns en helt vanlig dag?

Med en uppfordrande blick

Jag hann nästan, men bara nästan, få Selbu modern-mössan klar i november. Nu blev det en decemberluva i stället. 

Den blev fin men den passar inte särskilt bra på mitt huvud. Jag tycker om att dra ner mössor ordentligt. Gör jag det med den här så blir det ganska obra. 

The Doodler-sjalen däremot blev väldig bra. 

Ni måste få se dagens bild på våra små pälsdjur. 

Det vankades mat och Morris ville, så klart, förvissa sig om att vara först så han sträckte på sig och la tassarna på köksbänken. Den blicken går inte att missförstå. Hans matte var inte snabb nog. 

En dag att minnas

Jag är på vift. 

Dagen började minst sagt struligt men den har bara blivit bättre och bättre. 

Bor på hotell. 

Har gått på upptäcksfärd och när jag kommer hem till datorn ska jag blogga om det så bildkvaliteten blir bättre än från mobilen. 

Jag har firat dagen och

nu är det dax att varva ner. Bästa sättet är med stickor och garn. Visst ser det lovande ut? I kategorin A december to remember kvalar den här dagen lätt in och det gillar jag! Det krävs lite kaos för att man ska ha något att skratta åt senare.