Vitt fluff liksom

Hela dagen har jag varit omgiven av vitt fluff. 

Söta lilla Lily, så mjuk att det är ofattbart

. Skorpan och Nova är alltid ulliga och gulliga.

 Stjärngossar och

 så en liten lucia, i vitt så klart.

 Massor av vitt fluff, verkligen! 

Så dagen har gått i ljusets tecken. På hemvägen åkte vi genom snöoväder men ute vid kusten är det bara regn. I morgon blir det inga lucior och inga vita ulltussar men kanske en lussekatt eller tre. Yeah!

Del eller hel

Jag känner mig lite trasig men trots det är dagens ruta hel.

 I morgon är det luciafirande. Det blir toppen med lite ljus i mörkret!

Spårar

Att bo i huset vid havet har sin fördelar. Och sina nackdelar. Vårt internet är långsamt och väldigt opålitligt. Ingen kontakt alls ikväll via datorn. Att se svtplay eller dylikt är hackigt i vanliga fall och ikväll kunde jag glömma sådana tankar helt. Mobilen funkar än så länge. Yay! 

Som tur är har jag annat att göra än hänga vid datorn, som exempelvis fascineras av en Morristass som både har rosa och svarta trampdynor! 

Hur gulligt som helst! Puss på den tassen!

Dagens ruta är lite festligt mysig, så som det blir när man umgås med djur och är glad för att spis och kylskåp funkar fastän vi är utan internet

. Några koftvarv har jag också stickat. 

Jag börjar närma mig midjan och undrar fortfarande om jag är på rätt spår. Spår är det i alla fall. 

Grå är den röda tråden

Ärmmaskorna i Stickameras koft-kal är nu på tråd. 

Just nu är enda piffet ett smalt streck mitt bak.

 Inte ens särskilt piffigt faktiskt men jag hoppas min plan ska fungera. Annars ändrar jag. 

Riktigt piffig är Morris med sin grå haklapp och sina vita morrhår. 

Dagens ruta är efter tandläkarbesöket-grå.

En tand mindre att borsta ikväll. Tråkigt. Opiffigt. 

Glad person med koft-ambition

Jag är inte riktigt i fas, inte med julen och inte med Stickameras koft-kal. Det gör inget. Det blir jul ändå och snart ska jag sätta av maskor för ärmarna.

Jag är i alla fall en glad människa.

Kattlycklig rent av och kolla! Jag sitter i vår nya soffa! Äntligen.

Dagens ruta är fasligt effektiv, för effektiv har jag varit idag.

På jobbet alltså, inte annars.

Ögonblick

En katt där färgen tog slut innan han var färdigmålad. 

En lillebror och hans storasyster. 

En ruta som är skönt grön. 

Det är min dag i korthet. 

Stickmys på vackraste stället

Idag har jag varit på stickmys i Granhammar, på Ateljé Norrgården.

 Det är så vackert där att man vill stanna för evigt eller i alla fall väldigt länge.

 Förutom stickning som så klart är en del av ett stickmys så åkte vi en sväng på vagn efter fina Isabelle. 

Ingen snö men väl en strimma blå himmel och lite sol.

 Underbart god mat bjöds också.

 Jultomten kom och med sig hade han fjällkon Snöljus. 

Klappar lämnade han under granen.

 Vilken härlig dag!

Dagens ruta är så klart julröd.

 Nästa år är det jag som hänger på låset för att åka på stickmys i Granhammar! 

Hungriga kattungar

Luna och Minerva har en omgång småbröder. Måns är en riktig liten myskille som snabbt somnade intill mig. 

Morris, som snart ska bli smålänning, är betydligt vildare. 

Han är högt och lågt, lite all over the place om man säger så.

 Det tog inte många obevakade minuter för honom att käka upp en halv vante...

Hm! Om jag ser det positivt så kan jag säga att han delar mitt intresse för ullgarn. 

Dagens ruta är lite kylig. 

Utan vantar-kylig. 

Vinterstilla

En riktigt kall och stilla morgon. Vinterkänsla fastän jag bara var inomhus.

Fina lilla Luna satt länge och spanade. 

Minerva smälter ofta in, grått mot grått. 

Dagens insats har varit att lyssna på ljudbok och plocka runt lite bland pågående stickningar. 

Ateljé Norrgårdens perfekta tröja har legat så här ganska länge för jag blev inte nöjd med det gröna längst ner. 

Dags att repa upp lite.

Provlappen jag stickade igår är tvättad och tyget blev precis som jag vill ha det. 

Men påbörja ännu en stickning? Nja... Måste nog avsluta åtminstone en först.

Dagens ruta är mest vilsam.

Lite vinterkänsla helt enkelt.

Koftstart

Nu är koftstickningen enligt Stickameras koft-kal uppstartad. Jag ska göra en v-ringad kofta och till att börja med är det slätstickning som gäller, så när som på ett par maskor mitt bak som så småningom ska bli en piffig detalj. Tänker jag mig. Det kanske inte blir som jag tänkt och då får jag tänka om.

Garnet, Ask Hifa 2, är riktigt härligt att sticka med.

Den här koftan har tyvärr redan fått konkurrens då jag fick fler idéer. Först gjorde jag en provlapp med en tråd Drops cotton viscose och en tråd Drops alpaca i färger jag hade hemma.

Jag blev inte nöjd med resultatet när jag gjorde min provlapp. För mycket raggsockskänsla över den. Nu har jag börjat på en ny provlapp med samma Drops cotton viscose-garn samt en tråd Sandnes minialpakka i färger som bättre matchar varandra.

Det ser riktigt lovande ut. Färgen är inte riktigt så skrikig i verkligheten. Lampljus och mobilkameran är inte bästa förutsättningarna för att få bra färgåtergivning. I vilket fall som helst så finns det en möjlighet att den här provlappen blir startskottet till en ny tröja eller kofta.

Idag har jag haft sällskap av en envis huvudvärk sedan tjugo över fyra i morse. Den släpper inte taget om mig hur mycket jag än försöker bli av med den eller nonchalera den. Ibland är jag avundsjuk på dem som aldrig eller sällan har migrän eller ont i huvudet men det tjänar inte mycket till. Det är som det är. Dagens ruta blev i alla fall huvudvärksgrå. 

Vad det gäller kampen om min skrivbordsstol så får jag nog se mig besegrad. 

Den är nästan aldrig ledig.

Tjing

Är det någon som funderat på sina egna låtval? Jag fortsätter att tänka på musik och det glimmar till från ett och annat låtminne i mitt inre. Det är spännande att utforska sina egna minnen tycker jag. 

Hela familjen har varit samlad ikväll och dagens ruta är både glad och trött av mys och god mat.

Trots att jag är trött så övervägde jag inte alternativet att strunta i att virka dagens ruta. Målet är nära nu och tålamodet måste räcka hela vägen!

Skorpan ville sitta i mitt knä när hon var här och det fick hon så klart.

Nu när hon åkt hem har Luna, som inte är en knäkatt, tagit hennes plats. Det gäller kanske att visa vem som har första tjing på vad?

Ikväll tänker jag inte sticka, varken på Stickameras koft-kal eller på de pågående vantarna. 

De här halvvantarna har potential att bli de finaste jag gjort tror jag.

Nu ska jag bara njuta av kvällen och kanske fundera på en eller annan låt.

Fem låtar som satt spår

En dag om året är som gjord för att fundera på sin historia, eller hur? Den musik man gillar säger något om den man är tror jag och de här utplockade pärlorna säger kanske något om mig.

En av de första låtar som spelades hemma och som jag kommer ihåg var I can help med Billy Swan.

If you got a problem, don't care what it is
If you need a hand, I can assure you this
I can help, I got two strong arms
I can help
It would sure do me good, to do you good
Let me help

Den där texten ville mig något för den sitter fortfarande fast efter 40 år. Det härliga 70-talssoundet värmer än.

I början av 80-talet så led jag tonårskval till Secret Service. Cry Softly - perfekt att gråta och känna sig vilsen till!

Fingers walk the edge of time
we don't know just how to taste it.
Like a blue and wailing song our time runs in
And then runs out wasted.
Rubbing sleep out of your eyes waking up to find me calling.
Let's not wait or take too long the castle you once built so strong isfalling
Cry softly time is mourning longing for you at the dawning.

En väldigt avancerad text som jag inte förstod så mycket av då men var bra på att ljudhärma. Tänk så många låtar jag ljudhärmat till därför jag inte hört texten eller förstått orden. 

I slutet av 80-talet träffade jag min blivande man och Terence Trent Darbys Sign your name spelades flitigt.

Fortunately you have got
Someone who relies on you
We started out as friends
But the thought of you just caves me in

The symptoms are so deep
It is so much too late
To turn away
We started out as friends

Sign your name across my heart

I want You to be my baby.

All alone with you
Makes the butterflies in me arise

Fortfarande sant. 

Det finns så mycket musik som betytt mycket, i studen eller över en längre tid. När Bohemian rhapsody först gjordes av Queen var jag lite för ung för att bli fångad men många år senare tycker jag att den är bland det bästa som gjorts, rent musikalist är den genial. Tillsammans med familjen har jag sjungit med i stämmorna många, många gånger.

Is this the real life?
Is this just fantasy?
Caught in a landslide,
No escape from reality.

Open your eyes,
Look up to the skies and see,
I'm just a poor boy, I need no sympathy,
Because I'm easy come, easy go,
Little high, little low,
Anyway the wind blows doesn't really matter to me, to me.

Nästan alla Queen-låtar har blivit favoriter med åren.

En låt som gick rakt in i hjärtat på mig redan första gången jag hörde den var Sverige av Kent.

Sverige, Sverige älskade vän

En tiger som skäms

Jag vet hur det känns

När allvaret har blivit ett skämt

När tystnaden skräms

Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit

Vem du än är var du än är

Så viktig. Så angelägen. Alltid.

Fem låtar från mitt liv. Det finns förstås så otroligt många mer, allt från 10CC via Abba och vidare till The Ark men de här fem får teckna en bild av mig idag. Vilka fem låtar skulle teckna en bild av dig?

Dagens ruta är så full av ödmjukhet.

Mönstret är en modifiering av nr 26 Snowflake från boken 200 crochet blocks for blankets, thorows and afghans. 

Kram till dig som läser!

Nu är det december och snart blir det ljusare igen!