Från oro till glädje och trygghet

Vissa saker är svårare än andra att ta sig igenom. Mitt första indigofärgade täcke i regnbågsutmaningen kallar jag Orostäcket för det är så mycket oro insytt i varje söm och i varje del. Nu när jag är klar med det känns det bra, jag tror täcket varit terapeutiskt på något sätt.

Täcket är stort som ett rejält enkelsängstäcke, ca 170 x 250 cm. Inuti är det bomullsvadd. 

Tygerna köpte jag för länge sedan på Lapp-Elisa. Jag tror alla är från danska Stof. 

Baksidan är en riktig smålänning gjord av sånt som fanns hemma. 

Det här är alltså Orostäcket. Perfekt att krypa in och gömma sig under, även om man är stor.

Mot himlen

Nu har jag lyft min Vanilla Orchid-sjal mot himlen.

Jag tycker så mycket om mönstret!

 

Information om mönster och garn finns i ett tidigare inlägg.

Jag vill sticka en till! Minst.

Rosa och grönt

Det var en motig morgon idag, en sån där när man bara vill vända sig om och dra täcket över huvudet men det gick verkligen inte an så jag gick upp och klädde mig i gladaste kläder, allt för att försöka lura mig själv. Det gick förvånansvärt bra.

Rosa klänning, sköna Offe-koftan och en filtros - och knallrosa ben förstås. 

Jag har inte sett eller hört några tranor än, men det sägs att de siktats vid Hornborgarsjön redan. Jag fick nöja mig med några på tvn när jag kom hem från jobbet och slängde upp mina rosa ben i soffan.

Jag tar några varv på Levenwick-koftan, den som är grön även om den ser grå ut. 

Ärmar och fåll kvar. 

Jag tror jag fortsätter med den en stund till.

I löv them

Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen: Kamilla Svanlunds sockmönster Astrakan är så bra, så enkelt, så tydligt - och så roligt.

Att man sen får fina sockor är ju bara bonus!

Mina är stickade i Schoppel wolles Admiral på stickor 2,25 mm. Det är en hel del kvar på ett 100 gramsnystan. 

Synd att man måste ha skor när man går ut men man är ju i alla fall fin under...

Kustbandet

Solen fortsätter tära på snön och det är vackra dagar.

Ett par sådana här dagar till och snön är ett minne blott.

Vasaloppet stickanstajl

Första söndagen i mars är som alltid i Vasaloppets tecken. Min twist på det hela blev att från start till elitens mål sticka klart första Astrakansockan.

Utgångsläget var att benet och hällappen var klar så jag började klockan 8 med att plocka upp och sticka hälkilen. Jag stickar i Schoppel wolles Admiral på stickor 2,25 mm.

Sen var det bara att jobba på. Vissa skador får man räkna med under långlopp, i mitt fall begränsades det till torrfällande garn. 

Nån kilometer innan Aukland åkte över mållinjen så sydde jag ihop tån. 

Där satt den! 

Nu måste jag ta en välbehövlig vila innan socka två blir till.

Vila mellan långlopp är grejen, så jag kastar mig inte över femmilen.

Mellanakt

Mars månads första lördag har, för min del, varit ganska stillsam.

Jag började på morgonkvisten med att sticka lite.

Kamilla Svanlund har gjort ett nytt sockmönster, Astrakan, och det sockmönstret kan alla följa - vana som nybörjare. Jättebra, tydligt och på svenska.

På förmiddagen sydde jag ihop korta remsor till en jättelång, sådär 10 meter, och pressade till en kantremsa.

Framför tvn och skidvm så sydde jag på remsan på det stora indigofärgade täcket. Det tog en stund.  

Tja, roligare än så här var inte min lördag. Din var kanske mer spännande?

En Ferrari ska det vara

Tänk så bra en dag med en utflykt till fina Vimmerby kan vara!

Golunch och specialöppet för mig i bästa affären.

Jag köpte möss och katter och har en idé. 

När jag kom hem sydde jag det sista på kuddfodralen så nu är soffan i hallen omstajlad. 

Skulle jag tröttna på framsidorna kan jag alltid vända på kuddarna. Glatt IKEA-tyg på baksidan, inte mönsterpassat men fint ändå. 

Käre maken fyller år idag. Jag slog på stort och köpte något han alltid önskat sig - en Ferrari! 

Fast det blev visst inte riktigt som han tänkt sig...

Att spegla det fina

När jag körde hem från jobbet idag så speglade sig himlen i den smälta snön på vägen. Vattenpölarna var alldeles ljusblå, precis som himlen, och det var så fint i kontrast till den torra delen av vägbanan, grå och brun och smutsig. Att spegla sig kan vara något väldigt fint; att spegla sig i andra, att spegla sig i naturens underverk. Att låta en del av det fina få skymta fram i reflektionen som uppstår. Magiskt kan det vara.

Magiskt vacker är krukväxten jag inte kunde motstå där den stod i mataffären idag.

Jag vet inte vad det är, en slags kalla kanske, men Åh så fin! 

Livet har varit lite surrigt på eftermiddagen, speciellt som käre maken efter installation av nya spisen skulle "bränna ur" densamma och körde fläkten på fullt flås i en evighet. Sådana ljud gör mig helt slut! Och dessutom luktade det inte nyponros... Tur att jag har syrum i källaren så jag tog min tillflykt dit och skar remsor av rester...

...och sydde på dem som kant på mina kuddfodral. 

Nu är de snart klara!

Härligt!

Vilken rolig sjal att sticka!

Varje varv har varit roligt, mycket att hålla reda på visserligen, men jättekul.

Jag gjorde det inte lätt för mig som valde ett mörkt garn för mönster är svårare att se i mörka än i ljusa garn men nu är jag bara nöjd, och att sticka i Colinettes Jitterbug får fem stjärnor utan minsta tvekan (fast det visste jag sedan tidigare).

Mönstret, köpt via Ravelry för ca 40:-, heter Vanilla Orchid och är gjort av Agnes Kutas-Keresztes. Ett mycket välskrivet och tydligt mönster, både i text och diagram.

Knappt 150 gram Colinette Jitterbug Velvet Damson (blå) och knappt 100 gram Jitterbug Gaugin (turkosmelerat) och stickor 4 mm. 

Sjalen ligger nu i sträckbänk och bilderna är tagna i det dunkla inomhusljuset. 

Känslan när man första gången spänner ut sitt arbete och ser mönstret som det ska ses är så härlig.

Nästa fas är att hålla upp sjalen mot himlen och se ljuset igenom arbetet. Det är också härligt.

Och härligt har det varit ute i dag - +8 grader och sol! Hurra!

Förberett

Äntligen en solig dag!

Käre maken har förberett för soliga dagar och skottat fram trädäcket för fikapauser ute, men jag avstod trots allt idag. Jag stod ändå ute i solen en bra stund och njöt.

Sen blev det eftermiddagsvila med stickning och jag misstänker att garnet inte kommer räcka. Bården drar mycket mer än jag räknat med. 

Och så konstaterar jag -igen- att en del garner är toksnygga på härva men inte alls lika fina stickade.

Nåja, om garnet inte räcker så får jag väl repa upp och göra bården med ett annat garn.

För en liten stund sedan såg jag himlen brinna. 

En fin final på på en fin dag. 

Och eftersom det varit en bra dag och jag följde CS Lewis råd för att bota all human ills genom att skriva igår så kanske jag kan dra slutsatsen att han hade rätt. Tills vidare i alla fall.

Botemedel mot allt?

Redan 1916 skrev den då 18-årige C S Lewis ett råd till sin kompis Greeves: 

Whenever you are fed up with life, start writing:

ink is the great cure for all human ills.

Så jag tar väl och skriver lite då för idag är jag rätt fed up with life. Undrar om det funkar lika bra om man inte använder bläck när man skriver? Jag testar! Ord som ord, även om de framställs via tangenter på ett tangentbord tänker jag. Fast det kan kanske vara mer terapeutiskt med bläck... Vad tror ni? 

Tja, medan jag funderar på det så har jag quiltat lite på mina blivande kuddfodral. Jag passade på när symaskinen ändå var inställd för frihandsquiltning. 

Bara resten kvar som det brukar heta.

Föresten får ni ett citat till, kanske är det också CS Lewis, kanske är det Michael Ward. Det står i alla fall i boken Planet Narnia:

the wise man does not think only in the category of truth; 

the category of beauty is also worth thinking in.

Just det!