Greppvänligt

På båda ICA Maxi och Coop Extra i vår lilla stad har de börjat sälja KnitPro. Bara för att det fanns så köpte jag en virknål med "soft grip" och jag använde den för att göra kant på randiga sjalen.

En riktigt trevlig virknål att hålla i. Jag tror jag ska virka rutor av garnet som blev över bara för att det var så kul att virka med en bra virknål.

Sjalen är blöt och utspänd och upptar hela matbordet. Jag fick till och med dra isär bordsskivorna lite för att den skulle få plats, men jag var för lat för att stoppa i en extraskiva.  

Någon dag ska det väl vara dagsljus så jag kan ta en bild på sjalen i mer rättvisande färger. Jag har stickat med Rauma finull och Noro Kureyon sock på stickor 4 mm. På varje rätt varv ökas 1 m i början innanför 3 kantmaskor, 1 m på var sida om mittmaskan och 1 m i slutet innanför 3 kantmaskor. Stickade tills jag hade 37 melerade ränder och virkade av kanten.

I morgon hoppas jag få sova längre än till 3:30 och att jag vaknar utan huvudvärk. Det är väl inte för mycket begärt? Jag lovar att vara snäll heeela dagen om det blir så! :o)

Att lyfta sig över

Det är inte lätt att vara glad när man har ont i hela huvudet hela dagen men jag tänker så här:

Don't let a bad day make you feel like you have a bad life.

En dag är inte en katastrof, inte ens om det är en dag till. Det gäller att försöka lyfta sig högt över dagen och titta både framåt och bakåt.

Mina händer har kunnat sticka även om huvudet värker och det är jag glad för, för det är inte alltid det är så.

Många fina ränder blir det.

Ränderna vill inte gå ur

Det finns plats för fler ränder i mitt liv. Massor av ränder.

När dagens tema för Online Stickcafé är Startitis (dvs viljan/lusten/drivet att starta nya projekt) så finns det ingen återvändo - ränder it is!

Färgåtergivningen är kass, men det enfärgade är djupt lila och det melerade limegrönt.

Förövrigt så har jag tillbringat timmar hos frissan. 

Ta inte illa upp pappa, men visst liknar jag dig på den här bilden?

Så här blev det i alla fall: 

Kändes värt mödan.

Nu - några randiga varv! 

Bokstavshunger

Bokslukaråldern kan visst uppkomma lite då och då, som just nu till exempel.

De här båda böckerna är helt olika, helt olika berättelser på helt olika sätt. Jag gillar båda.

Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar är skriven på vad man skulle kunna kalla ett grovt språk, men den är galet rolig och innehåller så målande beskrivningar att man inte kan låta bli att känna igen och förstå även om situationerna i boken är helt absurda emellanåt. En dysfunktionell judisk familj sitter shiva för sin bortgångne far och allt kan hända under sju dagar!

Carin Hjulströms Finns inte på kartan handlar om en journaliststuderande som måste göra sin praktik i en småländsk håla. Hur charmigt som helst, även om man inte är smålänning. En varm bok om sanningar och välkomnanden, utveckling och mod.

Frågan är - Vad ska jag sluka nu? Översta boken i högen med olästa, eller den understa som legat längst?

Den onåbara

Vi har ny fjärrkontroll till vår tv. Jag gillar den inte, den är stor och tung och klumpig. Jag visar mitt missnöje genom att inte byta kanal på tvn så nu är det Viasat History för hela slanten. Bara så ni vet. Ja, tills någon annan samlar kraft nog att lyfta fjärrkontrollsklumpen och hittar rätt bland alla pyttesmå knappar för att byta kanal. Mig gör det inget att History är på. ;o)

På golvet ligger några lapptäcksblock.

Meningen var att det skulle sys enfärgade remsor mellan blocken, men jag är inte helt nöjd med tyget som var tänkt till remsorna. Funderar på om det går att sy ihop blocken utan saching, fast nej, jag tror inte det. 

Ute är det fortsatt grått och lite vått. 

På havsbottnen blommar tulpanerna. 

Den där horisonten - den lockar mig alltid med viskningar och rop. Jag kan inte motstå den. 

Vad är det med horisonten som gör den så spännande, så magisk, så begärlig?

Ointagligheten?

Titta noga nu!

I mitt allra bästa soffhörn behöver man aldrig sitta ensam.

Azzar är där och är alltid sällskaplig och redo för lite bus.

Idag snodde han mina glasögon - sicken en! Fast jag vet att han gjorde det bara för att roa Lilla Dot som är på besök. Hon gillar också Azzar och Azzar gillar henne, det är jag säker på.

Annars är det en lugn och skön och alldeles perfekt lördag!

Maken och jag gick en promenad på förmiddagen och kaveldunen vinkade lite lojt åt oss när vi gick förbi. 

Snart gör frost och is dem oförmögna att vinka så det gäller att vara uppmärksam nu.

I det lilla finns det största.

Element i natten

Dax för Kulturnatt igen i vår lilla stad. Det är alltid så mysigt och som förälder till en sjungande son så missar man inte estetelevernas konsert. I år hette föreställningen Fantas(t)i(skt) och fantastiskt var precis vad det var och väldigt fantasifullt. Underbart duktiga ungdomar!

Föreställningen byggde på de fyra elementen; eld, jord, luft och vatten.

Eld fick vi också på hemvägen, en eldfängd tjej som underhöll mitt i Kråkerumsbacken. 

En härlig kväll!

Som väntat

Så bra att det är torsdag, och att det blev torsdag även den här veckan!

Jag tog en liten promenad på eftermiddagen. Jag tror inte jag mötte en enda person på min lilla runda.

Tyst och stilla var det, till och med på lekplatsen. Så här års kryper alla in, in i sina skal och kommer inte ut förrän det är vår - eller för den delen om det kommer mycket snö som måste skottas.

Vi människor är allt bra förutsägbara.

Det är väl inte svårt att förutse att jag tar några varv på en stickning?

Det är skönt att vara lite förutsägbar ibland, men om jag kom till jobbet så HÄR så skulle kanske någon skulle höja på ögonbrynet. Eller?

Kallt i hytten?

Jag är visst inne i en väldigt känslig period för jag blir lätt berörd. Just nu lyssnar jag ikapp Sommarpratarna på SVTplay och när det var Gina Dirawis tur så var tårarna inte långt borta. Programmen ligger kvar ännu en liten tid och har du inget annat för dig - så se dem, eller lyssna som jag gör - funkar kanon att sy eller sticka och lyssna samtidigt. :o)

Jag syr av mina små utklippta tygbitar.

För övrigt så funderar jag på hur i hela världen man kan glömma bort en dörr!

I somras så byggdes en sträcka om på vägen till mitt jobb. Det var många fordon av olika slag inblandade i den där ombyggnaden och någon av dem kör troligen omkring utan dörr nu, för den ligger kvar så där fyra månader senare. 

Helt otroligt tycker jag! Någon som har ett kul förslag på vad man kan göra med en kvarlämnad dörr?

En bakelse tack!

Det är kallt och jag är tjurig, eller egentligen mest ledsen men visst är gränsen diffus mellan tjurighet och ledsenhet? Jag stickar ett par varv och tycker att november är allt bra trist.

Det här är en Vernal Equinox Shawl (gratismönster på Ravelry) i lacegarn färgat av Ulrika på Stickamera. 

Finns det Gustav Adolfbakelser nu för tiden? En sån, eller vilken bakelse som helst, skulle sitta fint idag!

Mota mörker

Stressforskningsinstitutet har på sin hemsida några råd och tips från forskare om hur stress kan reduceras eller kanske elimineras. Jag läser om hur man kan hantera höstmörker och tipsen om hur man undviker en tung vinter; tanka ljus på förmiddagen och äta regelbundet och använda ljusterapi bland annat. 

Idag hade jag behövt en ljusterapilampa! Det ösregnade när jag åkte till jobbet och jag fick nästan migrän av mötande billjus på våta vägar, vindrutetorkare som jobbade för fullt och fläktens surrande för att få en någorlunda trivsam temperatur i bilen. Det regnade fortfarande när jag åkte hem och nu är det bara mörkt och eländigt. Jag piggar upp mig så gott jag kan med att klippa tyg i småbitar.

Massor av småbitar. 

Ljusterapi på mitt sätt.

Jag hoppas det hjälper!

Röd och stark

Fram till igår så visste jag inte vad rödek är. Nu vet jag.

Rödek ser liksom ut som en ek som försöker förklä sig till lönn, med flikiga och färggranna blad. Fiffigt, men förklädnaden fungerar bara nästan, eftersom löven inte är helt handformade, de stannar länge på träden som på en vanlig ek och ekollonen är svåra att dölja även om hattarna är grunda och ollonen små.

Lönnek eller eklönn? 

Nästa gång vi tittar upp genom bladverket så vet vi - rödek är namnet. 

För övrigt så rann tårarna när jag hörde Magnus Uggla tolka Olle Ljungströms Jag och min far i Så mycket bättre på TV4. Starkt!

På spaning

Det är så spännande att gå på upptäcksfärd!

På en upptäcksfärd kan man möta en stolt kille...

...och alla brudarna han försökte gömma. 

Vi upptäckte vackert slipade stenblock... 

...och spännande mönster som är tusentals år gamla. 

Vi försökte ta oss upp i utkiken, men den var stängd... 

...så vi kikade från platsen där vi stod. 

Dagens roligaste, och mest fantasieggande upptäckt var dock en bh på vägen. Hur i hela världen kommer det sig att det ligger en bh på en europaväg?! 

På hemvägen kunde vi konstatera att älvorna också var ute på upptäcksfärd. 

Undrar vad de hittar?

Mycket av si, lite av så

Jag har begåvats med en förmåga som jag gärna hade varit utan - att oroa mig för småsaker.

Hela förmiddagen gick åt till att oroa mig å det grövsta, men efter ett par telefonsamtal, några djupa andetag och flera koppar te så lugnade jag ner mig. Stressutslagen i ansiktet tar dock lite längre tid att bli av med, men det är som det är med det.

Varför oroar sig en del aldrig och en del jämt och ständigt? Jag är inte någon utpräglat orolig person men när  oron väl slår till så blir jag så trött på mig själv. Tyvärr hjälper det inte att jag resonerar med mig själv och förnumstigt förklarar för mig att det är skillnad på förnuft och känsla och att de sällen håller varandra i hand.

Nåja, jag hittade en söt liten överraskning när jag plockade ur alla Geilsk-garnnystan ur påsen de levererades i. Titta - karameller med Geilsk egen logga på!

Kan man äta så söta karameller?

De kom med garnet och mönstret till det här projektet:

Jag jobbar på med koftan, men det går ack så långsamt eftersom jag börjat om en gång med tunnare stickor. Jag vill ju att den ska bli så bra som möjligt, och i stället för att oroa mig om det blev för glest med första stickorna så rev jag upp och började om. Orosminimering. :o)

På fel plats

Stora båtar är inte alltid snabba.

Verkligen inte snabba! Speciellt inte på slingrande smala vägar när de skulle kunna vara i vattnet bredvid vägen.

Vips så är det november och en turkos halskrage behövs verkligen eftersom den bruna redan hittat en annan hals att värma. 

Pumpatider

Halloween har ingen betydelse men pumpor är fina. Både stora och små, riktiga och stickade. Nu tänder vi ljus i den pumpa som stora A gröpt ur.

Djupsinnigt sa Bill, sinnligt djupt sa Bull

Var kommer all sorg ifrån?

Om man egentligen inte har något att vara sorgsen för så kan man ändå vara det för nästan allt.

Om man, som jag, levt sig till utbrändhet så får man liksom sorgen på köpet. Allt som man sprungit ifrån kommer ikapp. Sorgsamt eller inte.

En sån här dag blir poesi ett sätt att sätta ord på känslor, och jag har inte förlorat min kärlek men tycker ändå att WH Audens rader är fantastiskt innehållsrika och tänkvärda - de kan ju handla om så mycket.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever, I was wrong.

Att vara där, i sorgen, är också tröstande på något sätt. 

Att vara i känslan, att titta på den, vrida och vända, klämma och klappa på den ger grund för andra dagar, andra steg.

Denna dagen ett liv.

Morgondagen har vi inte sett. Än. Men visst ska det bli spännande?!

Snabbstickad och enkel halskrage

Plötsligt blev det både mörkt och kallt. Burr.

200 gram Tundra från Svarta fåret och en rundsticka nr 6,5 mm gör livet lite varmare och mysigare, vilket känns nödvändigt just nu.

Lägg upp 200 maskor, sticka 4 räta, 4 aviga runt runt tills garnet nästan är slut. Maska av och fäst trådarna. Klart! Världens enklaste.

Två varv runt halsen och genast blir det varmt och skönt. 

Medan man stickar kan man ta en bit eller två av choklad med smak av ingefära. Ingefära som har "healing power" behövs en sån här dag. 

Jag köpte chokladen på Sköna Gertruds te och kaffehandel i Katrineholm. De har en webshop, och även om ingefärachokladen inte finns där just nu så är jag säker på att de kan skicka om man mailar dem. Det är supertrevlig personal i den butiken! 

Vilken tur att jag köpte två nystan till av Tundra på Tygshopen i Katrineholm, för nu kan jag sätta igång med en halskrage till. En turkos. :o)