8 okt. 2013

Känslan sa

Förnuftet sa - Kom nu så åker vi hem.
- Nej, sa Känslan, vi kan väl åka och titta på Teleborgs slott. Det var ju så länge sedan vi var där och nu är vi så nära.
- Nej nej nej, vi är trötta, det har varit en lång dag och vi har långt hem, suckade Förnuftet och höll envist och bestämt händerna på ratten.
- Men kom igen, bara en liten runda! Du vet ju att träden är så vackra nu och du vill inte missa det, jag vet det! envisades Känslan.
- Vi tar det nästa gång, vi ska ju snart hit igen, stod Förnuftet på sig.
- Tråkmåns! Kom nu! Nästa gång har löven fallit och det är kanske mörkt ute, vi måste dit nu! Nu, nu, nu! Känslan tog tag i Förnuftet och tittade djupt in i ögonen, både bedjande och uppfodrande.
Förnuftet tog ett djupt andetag, - Okej då, men bara en liten stund. Vi måste komma i väg hemåt.
Känslan log med hela ansiktet och så fort bilen stannat sprang Känslan som en lycklig hund in mellan träden, från det ena till det andra och sjöng av glädje. - Kom, kom så får du se. Titta bokarna är alldeles fantastiska och kommer du ihåg hur vackert slottet är? Och se, här är en bro som inte fanns när vi var här senast, och titta på den lilla dammen! Den minns jag inte! Känslan pladdrade på, skuttade och dansade från plats till plats och hela Känslan utstrålade glädje och lust.
Förnuftet stod alldeles stilla, med stora ögon inför allt det vackra. - Vem är jag, viskade Förnuftet till sig själv, vem är jag att förneka Känslan detta underbara ögonblick? Vem är jag att säga nej till att njuta av stunden? Förnuftet lade sina händer på hjärtat, fyllde lungorna med den svala höstluften och ner för kinden rullade tårarna. 
- Tack kära Känslan, viskade Förnuftet, tack för att du visar mig vad som gör det värt att leva.










Wikipedia:
Teleborg är ett slott beläget ca 4-5 km söder om Växjö centrum, byggt under 1800-talet vid sjön Trummens strand nära dagens universitetsområde.
Huvudbyggnaden, likt en riddarborg, ligger på en klippudde i sjön. Den är uppförd i tegel, med yttersidorna klädda med röd och grå granit i tre våningar efter ritningar av arkitektkontoret Lindvall & Boklund i Malmö (August Lindvalloch Harald Boklund). I ena hörnet finns ett fyrkantigt huvudtorn, och i det motsatta ett mindre runt torn.

12 kommentarer:

  1. Åh så vackert! Både saga och foton! /Sofia

    SvaraRadera
  2. Vackra bilder och så igenkännande det du skriver, borde låta känslan styra mer, tack för den påminnelsen!!
    Kram Lizzan

    SvaraRadera
  3. Så underbart fint! Och vilka fina bilder!

    SvaraRadera
  4. Så vackert det är i höstskrud, och så vackert du skriver, man blir nästan rörd... På min blogg finns också bilder på slottet fast då i sommarskrud..Kram..

    SvaraRadera
  5. Vilket pampigt slott. Tur att Känslan vann.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Vacker texzt och vackra bilder. Tur att Känslan fick råda.

    SvaraRadera
  7. Så fint skrivet. Blev väldigt berörd :)

    SvaraRadera
  8. Så bra att känslan fick bestämma just den här gången. Förnuftet ger vi allt för stort utrymme allt för många gånger.

    SvaraRadera
  9. Vilken underbar text! Den berörde mig in i själen... Du är en gåva till bloggarnas värld! Kram från Lena i Örebro

    SvaraRadera
  10. Du tar så många fina bilder! Min favorit är med den röda bron bakom träden, och så den där ljuset träffar topparna på bokträden som kontrast till det bruna på marken...

    SvaraRadera
  11. Härligt! Fånga dagen kallas det!

    SvaraRadera
  12. Så vackert! Ett riktigt sagoslot i höstskrud!
    Ally-Marie

    SvaraRadera