Har ni varit i Kisa? Det ligger mitt emellan Vimmerby och Linköping och är ett samhälle som de flesta bara passerar skulle jag tro. Det har jag också gjort många gånger, bara passerat igenom, men igår när vi var på hemväg så behövde vi en paus. Jag hade migrän, så några större intryck orkade jag inte med, men vi fikade på Café Columbia och gick över Södra Vråkenbron.
Jag hade min fina turkosa Milieu-linnetunika och favoritskorna.
Jag gillar typsnittet på Östergötlands enskilda. Fint och pampigt på något sätt.
Cafét ligger precis vid allfartsvägen.
Det har varit café i huset sen 1920-talet. Respekt!
Fint porslin som förmodligen hängt med ett tag. Kan det vara 40-tal?
För övrigt så är det höst och jag har satt några krysantemum utanför dörren.
Jag övar på att stycka upp det jag gör i mindre bitar, och inte göra allt på en gång, men när jag tittar på vad jag har bredvid mig i soffan så känns det nästan lite komiskt. I så många små bitar behöver jag inte stycka min tid och mitt liv men igår slog startisisen till och jag fick lust att börja på ett par nya projekt.
Tvåändsvantar som nästan är klara, nya tvåändsvantar till sys, en sjal av rester från Rockerfellersjalen och så vill jag läsa ut Segraren står ensam också. Jag har väldigt blandade känslor för den där boken - jag läser inte gärna böcker som innehåller mord och våld (för jag tycker att det verkligen finns bättre saker att läsa), men den här är annorlunda och inte någon deckare trots att den innehåller flera mord. Tja, det blir väl som vanligt. Lite av varje.
