Jag lyssnar på Sommar i P1 och tänker att det är spännande och inspirerande att höra på de som brutit sig loss och gått sin egen väg. De som följer sin inre röst, sin magkänsla, sitt hjärta. Många är det som samlat mod och kraft och gått åt sitt eget håll. Jag funderar på hur många håll man kan gå åt, att det måste vara många som går samma väg men ändå känner sig ensamma. Vissa saker måste man göra ensam, klara av på egen hand, alldeles själv. Sen, kanske, kan man se och känna de som går bredvid, framför och bakom, var och en för sig men också tillsammans.
Vi satte ett nät runt honungsrosen för att rådjuren inte skulle komma åt den. Rosen går sin egen väg och blommorna sticker fram genom nätet.
På något sätt känner jag igen mig, jag vill också bestämma över mig och mina val. Jag försöker vara sann mot det jag tycker är viktigt och vill jag blomma utanför boxen så gör jag det.
Och vill jag sticka tjogtals med strumpor och sockor för att jag mår bra av det, ja då är det bara att sticka på! Jag vet att jag inte är ensam, vi är många som går åt det här hållet där målet kanske inte är så väldigt tydligt men där medlen är kreativitet, skapande, omsorg, omtanke och nyfikenhet.
