Den här semestern har jag hängt med näsan över min lilla bokläsplatta.
Många har rekommenderat serien om de sju systrarna, skriven av irländska Lucinda Riley. Böckerna handlar om sex, eller kanske sju, systrar som alla är adopterade av samme man och när han dör lämnar han ledtrådar till varje dotter gällande hennes respektive biologiska släktingar, att söka efter om hon vill. Första boken var lite seg att ta sig in i men snart nog ville jag veta allt om äldsta systern Maia D´Aplièse och hennes anmödrar. Varje bok, av de fem jag läst, tar läsaren med i olika tidsåldrar. Andra boken handlar om Ally som älskar att segla och det tar hennes liv på stormiga äventyr, minst sagt. Därfter får man möta Star som levt hela sitt liv i skuggan av fjärde systern CeCe. Trots att de vuxit upp tillsammans och gjort allt tillsammans så blir deras liv väldigt olika när de börjar nysta i det förflutna.
Femte boken, om Tiggy, gick fort att läsa, det var som att dansa sig genom den. Nu väntar jag på sjätte och sjunde delen. Den sjätte släpps på svenska i höst och sista delen, som förhoppningsvis kommer räta ut mer än ett frågetecken, kommer nästa år. Riley har gjort ordentlig research inför varje bok och bakgrundsbilderna är verkliga händelser och människor men berättelserna om systrarna är fiktiva.
Min lilla dot tryckte ett par Denise Rudberg-böcker i handen på mig. Jag var inte jättesugen på att läsa dem men de var faktiskt riktigt trevliga. Det blev flera timmar i sällskap med
Elisabet, Iris och Signe och deras uppgifter under andra världskriget med att försöka dechiffrera tyska meddelanden och på så vis göra försvarsmakten beredd på vad som eventuellt skulle komma.
Även dessa böcker är delar av en serie och den tredje boken om de väldigt olika kvinnorna kommer nästa vår. Lättläst, trivsamt och lite spännande.
Semester och böcker hör ihop,
precis som vår vik och övernattande segelbåtar hör ihop.
