När Morris förklarar läget

Ibland blir saker upp och ner.

Hela min eftermiddag har varit just det, helt upp och ner, inte alls som jag tänkt att den här fredagen skulle bli. Rörig, tokig, trasig och regnig.

Det är helt okej, Morris gör allt för att visa mig att upp och ner bara är en position, inget permanent tillstånd. Han är bra på att förklara, han gör det svåra lätt.

I morgon är det på ett annat sätt helt enkelt, men höstdagjämningen, den är idag.

Väv2017

Nej jag väver inte och jag passar mig noga för att börja med ännu en hobby men när en vävmässa anordnas i Växjö, ja då åker jag! Jag fyllde en termos med te på morgonen och gav mig iväg genom smålandsskogen.

Det var mycket folk, 

väldigt mycket folk!

Trots det så hittade jag fram till de montrar jag spetsat in mig på och såg mycket annat fint. 

Jag har handlat flera gånger från Limmo Design på nätet men aldrig träffat Lillemor och hennes fina syster i verkliga livet. De var precis så trevliga som jag trodde! En stor bonus var att Anna/Tant Ulltuss hjälpte dem i montern. En del människor känns det verkligen som om man känner trots att man bara träffats i cyberspace!  

Ann-Mari Nilsson släppte just idag en ny bok, Sticka mönster, och jag köpte den så klart och som den fangirl jag ibland är så fick jag den signerad. 

Karin Öberg hade med gott om underbart lingarn och jag är särskilt förtjust i hennes lin/ull-blandning som finns i underbara färger. 

Tant Kofta hade en hel vägg full med Färgspel, spelsau lammull. Alla färger är underbara och garnets lyster är fantastisk! Trollslända och Makrill fick följa med mig hem fast jag ville ha alla!

Mitt i allt gick brandlarmet och hela tipshallen var tvungen att utrymmas! Det gick förvånansvärt lugnt till med tanke på hur många som skulle ut på kort tid. 

Efter en kvart eller så och en check av brandstyrkan konstaterades att en rökdetektor i ett hisschakt löst ut men det brann inte och vi fick gå in igen. Det gick snabbare än att komma ut. Märkligt ändå. 

Det fanns så mycket att titta på och sukta lite efter.

Jag drogs till garnmontrarna och handlade lite här och där 

men det fanns många fina utställningsobjekt också. 

Just den här drog många blickar till sig.  

Det finns kanske de som tänker att en vävmässa inte är för dem men det finns så mycket mer än vävning och 

gillar man textil i någon form så rekommenderar jag ett besök. Mässan är öppen fredag-lördag. 

Ett sista djupdyk i en säck med ullgarn och

sedan var den här dagen komplett. 

En riktig toppendag! 

Det gjorde inte ens något att jag blev sittande i bilkö ganska länge mitt ute i skogen på grund av några kilometers asfaltering på hemvägen. Det var en skön vilopaus rent av. Även om sådana här dagar gör ett rejält uttag både på bankkontot och energikontot så är det värt det för jag kommer leva länge på de här timmarna!

Hopp!

Ibland finns lyckan i ett par skor.

Nya blanka lila skor. 

Jag tar ett litet glädjeskutt.

Måste kanske sy den perfekt klänningen till de här skorna... Vad skulle du matcha de här skorna med?

Kattvakter

Idag har det regnat precis hela dagen och då har det passat bra att mysa under ett täcke med en katt vid fötterna. 

När jag försökte resa på mig satte Morris klorna i min fot och väste ordlöst - Ligg still! Jag lydde så klart. I alla fall ganska länge.

Jag hade en idé om att klippa till en trikåklänning efter ett nytt mönster jag köpt. Jag vet inte om katterna har ingått en pakt emot mig men Luna såg snabbt till att jag inte alls skulle klippa till något tyg. 

Hon gick fram och tillbaka på tyget och när jag lyfte ner henne så hoppade hon direkt upp igen.  

Hon var särskilt intresserad av kanten som rullat sig och när hon började bita i den åkte hon ut i regnet. Så intresserad av tyg har hon aldrig varit tidigare. Oroväckande.

Jag har i alla fall fått sticka lite på ena ärmen på Cockatoo Brae-koftan och dricka flera koppar te.

Mina kattvakter hade inget emot det. Tack för det!

Hemgjort och handgjort

Min hemgjorda garderob levererar.

Det finns gott om klänningar och 

det finns gott om matchande sjalar. 

Perfekt när man vill känns sig som sig själv.

Allt är bloggat tidigare: Sjal, klänning, sjal, klänning, sjal och klänning.

Jag och min slapparkompis Luna har inte gjort många knop i kväll. 

Lite sockstickning och kattbus var fullt tillräckligt. 

Perfekt tyckte Luna.

Långrandigt men ändå inte

Alla dessa ränder som vill bli stickade!

Det är något alldeles särskilt spännande, nästan trollbindande, att randa två nystan med varandra. Hur ska nästa färgmöte bli? Och det därpå? 

Olika men ändå inte. Färgglada båda två. 

Jag har haft en riktigt fin dag med både morgondimma och eftermiddagssol och dessutom fikasällskap och nybakad äppelkaka. 

Jag gör några ränder till,  

och sen ännu fler. 

Det blålila garnet som blev över från de röda sockorna randas nu med brunmelerat i nästa par. Nya färgmöten, nya kombinationer som väntar på att stickas. Jag har att göra ett bra tag till för ränderna går aldrig ur.

Med prickar i fokus

En prickig linneklänning har saknats i min garderob. Nu är det åtgärdat.

Mönstret är Dress no 2 från 100 Acts of sewing som jag ofta använder. Det är en modell som passar mig bra och som går att variera i det oändliga. 

Jag älskar detaljerna som ingen annan ser, som en infodring i turkost. Jag tycker det blev så läckert och färgmötet gör mig glad.

Två stora fickor, som på mönstret, blev det den här gången. Det passar det lite grova materialet perfekt. Det blev några tvättränder på tyget när jag tvättade det trots att jag försökte undvika det men det är okej, det här tyget klarar lite ljusa ränder. Det är en prickig klänning och det är huvudsaken.

Med sjalar i nästan vilken färg som helst så kommer det här bli en favorit.

Prickar, tänk att det är så fint med prickar!

På mitt sätt

Så här alldeles i mitten av september, när regnet faller med stora blöta droppar och kvällarna är mörka och tröttheten ligger som en tung filt över allt får man roa sig så gott man kan. Jag har roat mig med att brodera en fjäril på en liten tygbit.

I morgon är min plan att brodera fjärilen på en tillklippt klänningsdel och eftersom det är ett nyköpt broderi ville jag testa det först, innan jag spänner klänningstyget i bågen.

Det kommer bli toppenbra tror jag.

Jag har också stickat på en liten barnmössa. Förhoppningsvis kommer den passa en sexåring. 

Mönstret är Garnomeras våffelmössa och garnet är Ulrika från Svarta Fåret. 

Så ja, jag har roat mig så gott jag kan i kväll. På mitt sätt.

Jag skrider (nej jag skojar bara)

Alldeles lugnt och stilla har jag haft det idag. Det är så skönt och välbehövligt med pausen, utrymmet för eftertanke och återhämtning. Jag försöker att bara göra en sak i taget, inte stressa, inte rusa, bara skrida fram... Jag är inte så bra på det där skridandet men jag tänker att det skulle vara bra att kunna. Skrida fram med ett Mona-Lisaleende (och fnissa lite inuti för att man har så roligt när man skrider fram och ser människor runt omkring bli förvirrade av den plötsliga förändringen så att de inte vet hur de ska agera). 

Såg en nyutslagen kaprifol på den lilla promenaden till brevlådan. Jag fick en impuls att vara som den, oväntat slå ut i blom när alla minst anar det, när allt annat runtomkring är tråkigt och torrt. Vilken skön känsla! -Hej, här är jag, och jag gör som jag vill och jag är vacker och doftar fantastiskt och snart drar jag mig tillbaka för att vila och återkommer till våren! Hurra!

Cockatoo Brae-koftan växer långsamt, i takt med ljudböckerna jag lyssnar på. 

Det är en bra bit kvar på kroppen men nu låter jag den vila och stickar en ärm i stället. Det är enda sättet att få veta om fördelningen av maskor för fram-, bakstycken och ärmar är okej. 

Just nu ser det ut att vara alldeles för många maskor avsatta för ärmar men jag har en förhoppning om att det är precis lagom. Annars får jag göra om ganska mycket. Nåja, det har jag gjort förr och med stickning är det resan som är målet mer än målet själv. 

Visst är det vackert med stillhet!