Tänkaredagar. Jag är mitt uppe i en omgång med just tänkaredagar. Visst tänker vi hela tiden, mer eller mindre medvetet, men ibland känns det som om tankarna behöver en rejäl sortering - i alla fall i mitt huvud. Jag tänker mig att jag går igenom tankarna och sorterar dem i fack, fack som fyller en hel vägg från golv till tak. Jag tar tanke efter tanke, tittar lite på den funderar på om den över huvudtaget ska sparas eller åka direkt i soptunnan. Är den okej att spara så stoppar jag in den i rätt fack.
- Har ni tänkt på hur många tankar som bara snurrar runt i skallen, om och om igen utan att vare sig tillföra något eller redas ut. Sådana tankar åker i soporna!
En del tankar gnager och gör lite ont. De kan man försöka putsa av lite, slipa så att de inte är så vassa. En del av dem behöver bara komma ut i ljuset så blir de mindre hotfulla, mindre farliga. Andra behöver faktiskt åtgärdas. De hamnar i facken för åtgärd inom kort. Lika bra att fixa till dem så de inte fortsätter att gnaga och mala för länge.
De där gyllene tankarna, de som gör hjärtat varmt och får munnen att le, de får hederplatserna. Sådana tankar ska man luta kinden mot ibland och njuta av så de får inte damma igen eller hamna för högt upp. Det tar några dagar att fixa till i tankestöket men precis som när man storstädat köket eller putsat fönster så känner man sig så nöjd efteråt.
En stund i dag hade jag finfint tänkar-sällskap.
Fluffigaste och mysigaste sorten.
Och stickningarna?
Tja, till den turkos koftan behöver garn nystas och till den vinröda sjalen så har jag kommit till avmaskningen. Båda får vänta. Jag tänker ju.