I det lilla där glädjen bor

Plötsligt finns det där. Alldeles framför ögonen på en. Det där som är magiskt, vackert och unikt.

Idag var det molnen, molnen som gjorde sig till för mig och ville visa en sida som de också har men inte så ofta.

Molnslöjor som långa hårtestar i vinden, eller lång mjuk päls som vajar av rörelsen. 

Stråk, sida vid sida och sekunderna senare så var du upplösta. Borta för att aldrig återvända.

Jag är så glad att jag såg dem!

När man är vemodig och sensitiv som jag är emellanåt så kan en sådan sak som att se de där molnen ge så mycket lycka. Hjärtat tar ett litet glädjeskutt och ropar "Wiihoo din lyckost! Tänk så många som missade det du såg och kanske inte hade känt glädje om de ens sett det men du, du blir glad för det. Hurra!"

Tja, kan man vara glad åt lite har man hur mycket som helst att vara glad för ju!

Och ja, jag glädjer mig också över att sedan jag började virka blommor så har jag gjort minst en varje dag. 

Högen växer och det är fortfarande kul. Bra!