Fiske på grumligt vatten

Emellanåt så får man anledning att fundera på varför en del människor beter sig elakt, dumt och väldigt egoistiskt. Elakheterna säger mycket mer om den som uttalar dem, än den de uttalas till/om. 

Inte mår man vare sig bättre eller blir lyckligare för man beter sig illa mot någon annan, så det ger bara en väldigt kortvarig tillfredsställelse. Vad är då vitsen med det hela? Att framhäva sig själv och sin egen förträfflighet för att få någon annan att hamna i dålig dager är desperat röstfiske skulle man kunna säga. Och det ger en fadd smak. Att tindra med ögonen och lägga huvudet på sned samtidigt som elakheter rinner ur munnen lurar ingen.

Jag lyfter blicken och tittar på samhället. Under några år har det varit helt legitimt att vara elak mot enskilda människor i tv. I många program har elakheter och så kallade sanningar haglat över personer som förmodligen bara velat ha sina 15 minuter i rampljuset. Jag tittar inte särskilt mycket på tv, så för mig har det varit lätt att välja bort många av dessa tv-program, men en del väljer inte bort. Tvn är kanske det enda sällskapet, och då fylls man av det som sänds där. Låter man bli att tänka själv, och låter man bli att ifrågasätta vad som känns rätt och fel så kan man få för sig att det är så det ska vara. Elakhet och snedvriden uppriktighet blir legitimt, ett sätt att meddela sig med omvärlden.

Men... jag ser en ljusning! Och jag hoppas att det är en trend som kommit för att stanna ett tag. Jag ser nämligen att det finns plats för det innerliga samtalet igen. Det finns plats för förtrolighet, sorg, existentiella frågor och tysta ögonblick. Jag kan se det i svts Sommarpratarna, och även i tv4s Så mycket bättre. Jag kan läsa om det i böcker och på bloggar.

Det innerliga samtalet.

Vackra ord.

Värda att vara rädd om.

Så länge vi pratar med varandra finns det hopp. Så länge vi pratar med varandra finns det inte utrymme för att komma med elaka kommentarer och påståenden. I samtalet står inget oemotsagt. I samtalet klargör vi och lägger oss vinn om att förstå varandra, och stå för det vi säger.

***

Nu kryper jag in under mitt rosa täcke...

och tänker att det är bra att rosa inte ingår i regnbågen, eftersom jag redan sytt så många rosa quiltar, men på Regnbågsquiltarsidan finns nu en färdig vackert blå!

***Anette L***