Tidstypiskt

Så var det söndagkväll igen. Tänk vad veckorna går fort!

Tid är en riktigt märklig sak, och jag undrar om jag någonsin kommer att förstå hur den fungerar. Jag, som skrivit dagbok sedan jag var 8 eller så, förundras då och då över hur svårt det är att komma ihåg i vilken kronologisk ordning saker och ting har hänt. Jag blir ofta förvånad när jag bläddrar bakåt i dagboken och inser att det som känns som om hände nyligen faktiskt hände för flera år sedan, och det som känns väldigt avlägset hände för inte alls så länge sen. 

Och inte blir vi själva äldre, men barnen är inte barn utan ungdomar som snart är vuxna... Och mormor skulle varit 98 i år om hon hade levt, men i mitt minne är hon mycket yngre än så. Så vad är då tid?

Förklara det den som kan...

I vilket fall som helst så firade vi sonens 15-årsdag igår, men smaskiga små tårtor från Nilssons konditori. Supergoda! Tur att de är ganska små...

En liten tårta är lagom till fyra personer.

 Och...

Det var inte bara sonen som fick presenter igår. 

Jag är så lyckligt lottad att jag har fantastiska vänner

som dessutom är mycket duktiga hantverkare.

Tyvärr gör inte bilden alls rättvisa åt de här vackra och välgjorda  grytlapparna. Det är en fröjd att klappa på dem!

Tack snälla snälla Ingbritt! Lyckliga jag!

Ingbritt var föresten med på kursen jag höll för Kvilthäxorna igår.

Vi sydde snurriga block i olika storlekar, och jag tror att de flesta hade en rolig dag. Alla deltagarna var i alla fall ovanligt tysta och koncentrerade och sydde block i långa banor. Jag tar det som ett gott betyg. 

Så här såg mina visningsblock ut.

För övrigt så finns den första helt färdiga röda quilten på Regnbågsquiltar-sidan!

Så kul!

Jag ska avsluta veckan med att lägga fötterna på fotpallen och vänta på att tvättmaskinen ska bli klar. Då går minsann tiden långsamt...

***Anette L***