Sjätte och sista delen i The shawl society II kom igår. Mönstret heter Familiar shawl vilket jag fritt skulle översätta till De förtrognas sjal. I bakgrundstexten till sjalen skriver Helen Stewart om djur som ens förtrogna vänner, de som ser och förstår mer än vi kanske förväntar oss.
Det är tjockt garn och grova stickor, något som jag väldigt sällan använder. Det känns lite klumpigt i händerna men det går fort att sticka, hela sjalen består bara av 81 varv.
Mönstret är böljande och jag stickar förstås i en färg som ligger mig varmt om hjärtat.
Varm är också min kropp, fick hastigt och lustigt lite värk och feber ikväll. Jag hoppas att det bara är en kroppslig reaktion på ansträngning och att det är bättre i morgon.
Mina förtrogna är också ganska utslagna ikväll.
En tur runt vardagsrummet visar en röd katt på fotpallen,
en grå katt i sin vanliga soffskarv och
en svart katt i andra soffan.
En helt vanlig fredagskväll i huset vid havet med tre trygga förtrogna som sover gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar