När jag var yngre trodde jag att svartsjuka endast fanns i parförhållanden. Nu tänker jag annorlunda, nu tror jag att den största delen av mänsklighetens svartsjuka inte uppstår i kärleksrelationer utan i vänskapsförhållanden. En person som inte uppvisar minsta uns av svartsjuka till sin partner kan vara enormt svartsjuk på att bästa vännen träffar andra vänner. Ju mer jag tänker på det, desto fler exempel kommer jag på. Tänk vilken missundsamhet som kan uppvisas om man inte får vara i första rummet, om man inte får vara den som vännen först ringer till, eller ännu hellre den enda som vännen ringer till när något hänt eller man bara vill prata lite. Många har ett stort bekräftelsebehov och vi vill ju så gärna vara älskade och omtyckta av partner, familj - och vänner.
Jag minns hur det var i skolan, hur viktigt det var att ha kompisar och ännu hellre ha en bästis, och jag minns sorgen när bästisen plötsligt vände sig till någon annan, skaffade en ny bästa vän och själv stod man där och undrade vad som hänt och varför man blivit lämnad medan den före detta bästisen bytte stil, umgicks med helt nya personer och uppträdde som någon man inte alls kände. Jag har också varit den som lämnat och jag minns känslan av skam när man bara gick förbi den som tidigare varit en viktig del av ens liv.
Tänk så många som lämnat, eller till och med offrat, en bästa vän för att få den där killen eller tjejen de drömt om och hur ensam vännen stod kvar, övergiven och utan värde i relation till kärlekspartnern.
Jag har inte många vänner, jag har några få som har en viktig plats i mitt hjärta. En och annan av dem känner jag egentligen inte särskilt väl men de är kära vänner ändå, som om vi känner varandra på djupet trots att vi inte umgåtts så mycket. På min livsresa har jag både blivit lämnad av de jag trodde var vänner och även lämnat några få och ibland har vi bara glidit isär sakta men säkert. Några av de där vänskaperna har lämnat sår och ärr efter sig och jag tror att svartsjuka varit en faktor i en och annan relation. Det är svårt att se den man trodde var ens bästa vän börja umgås med någon annan och rikta sin uppmärksamhet på henne eller honom. Det är en sorg och visst kan man känna svartsjuka. Även om vi sällan sätter just det ordet på känslan som uppstår när vi känner oss lämnade och övergivna av en vän.
Till mina vänner vill jag säga - Ni är en viktig del av mitt liv, vad vore jag utan er!
Till mina bekanta vill jag säga - Tack för att ni finns här, runt mig och ger av er energi! Jag hoppas jag ger något tillbaka.
Till mina före detta vänner vill jag säga - Förlåt för att jag lämnade dig, eller, Det är okej att du lämnade mig, vi har haft vår gemensamma tid, tack för den!
Till er jag inte mött än - Åh så spännande, kanske just du blir en av mina värdefulla vänner! Jag önskar er alla åtminstone en viktig vänskap, en vänskap som bygger upp och ger liv och lust. Utan svartsjuka.
Jag älskar tiden när gränsen mellan ute och inne löses upp, när det är lika självklart att vara ute som att vara inomhus.
Idag har jag varvat stunder utomhus med stickning och sol med att vara inne och sy samman tyger i finaste färgskalan.
Den här högen är nästan ett färdigt täcke nu. Jag gillar verkligen prickar!
Och så gillar jag sol och försommarkänslor.
Och vänskap.
Du skriver ner dina kloka ord så bra! Tusen kramar än en gång!
SvaraRaderaSå fint beskrivet om vänskap och dess motsats utanförskap ❤️
SvaraRaderaDu är helt fantastisk Anette med dina kloka ord. De berör otroligt mycket. Du skriver så vackert. Klappa dig på axel och känn dig otroligt stolt. Tänk vad dina händer kan, både skriva och handarbeta. Du är en otrolig inspirationskälla. Kram från ett sommarvarmt Tjörn
SvaraRadera