Nästan stillsamt

Det är en speciell tid nu. Det är tid för liljekonvaljernas bär. Stora och röda lyser de upp liljekonvaljemarkerna och kompenserar för de allt mer nedvissnade bladen. 

Nu blommar också parkslidebuskarna. De som är vackra men som breder ut sig så intensivt att allt annat dör. 

För egen del försöker jag leva långsamt, komma ikapp mig själv. Det är svårt när mycket borde göras och kraven hopar sig. 

Jag har upptäckt att spinna garn hjälper mig att sänka farten. När man spinner så spinner man, man kan inte göra mer än att mata fram en tunn ullsträng och låta den spinna. Utan att jag nästan märkt det så har två timmar passerat. Trots att tiden gått fort så känns det långsamt, nästan stillsamt. 

Femtio gram havsgrön ull har omvandlats till tråd för att så småningom bli tvåtrådigt garn. Det får ta sin tid. 

Det är en speciell tid nu. Allt går långsammare i naturen. Det borde vi också  göra.