Från hus till hem är en lång väg

Nu har vi bott i huset vid havet i drygt tre månader och nu som först har sovrum och kontorshörna fått gardiner. Så ombonat det känns!

I sovrummet hänger gardiner i Karin Larsson-stil. Hemtex har tagit fram en serie produkter med modern tolkning av Karin Larssons formgivning och de här är jättefina i sin enkelhet. Tyget är strukturvävd lite gles bomull och jag tänker att den dagen jag inte vill ha dem som gardiner längre så skulle tyget funka fint som en tunika eller en blus. 

I kontorshörnan hänger också gardiner från Hemtex men i en helt annan stil.

Grafiska trianglar i perfekt färgmatchning med tapet och prylar. Det tyget är också bomull och skulle kunna bli en fräsig klänning föresten...

Sakta, sakta börjar huset bli ett hem. Det är en lång väg och ibland känns det nästan övermäktigt men vi tar ett steg i taget. Jag räds den mörka årstiden här ute vid havet så jag vill att huset ska kännas ljust och varmt och ombonat.

Två som har haft det väldigt jobbigt idag är de här brudarna.

De har haft så mycket att stå i; springa ut och in några hundra gånger, gömma sig för dammsugaren, försöka fånga gardinlängder när matte stryker eller helt enkelt bara fara runt. Nu ligger de sedan ett par timmar i en hög och jag tror inte de kommer göra så mycket mer än på länge.

Själv ska jag försöka få ner rumpan i soffhörnet och sticka lite på teststickningen jag håller på med. 

Mönstret är från Clara stickar och heter Medvind/Tailwind. Rolig och trivsam stickning.

Dagens ruta är blå, för jag har känt mig lite låg idag, trots gardiner och busande katter.

Jag har verkligen svårt att förstå att jag virkat en ruta om dagen i tvåhundrafemtio dagar! Nu kan jag sluta när som helst. Eller fortsätta året ut. Det blir en stor filt att krypa in under när mörkret är här.