Nära marken

Jag går ut hårt den här semestern, med sådant jag tycker om att göra men alldeles för sällan har ork till. Så i dag blev det mera bakat och så försvann jag bort i en annan värld. 

En del böcker orkar man bara läsa ett kapitel i taget och sen måste man liksom smälta det man läst och vänta en stund innan man sätter i sig nästa. Den här boken Om du bara kunde se mig av Cecelia Ahren  är inte sån, den kunde jag inte sluta läsa förrän den var slut. En snäll bok där sanning och saga går hand i hand. Där det förflutnas spöken sakta flyter upp till ytan och blandar sig med fantasier och verklighet. Boken handlar om irländska Elisabeth som har förlorat sin mamma, har en trulig och inbunden pappa och som är inredare och adoptivmamma till sin systerson, en inte alltid lätt kombination. Ensamma Elisabeth gör som många barn, skaffar sig en osynlig vän! En bra feel good-bok, perfekt sommarläsning.

Gårdagens sockerkaka var föresten slut redan innan jag gick och la mig igår om någon undrat. Tur att jag gillar att baka med kakmonster i familjen.

Dagens ruta är drömmande blå, drömmande som att försvinna in i en bra bok och stanna där i flera timmar. 

Vid havet har det varit blåsigt i dag. 

Men inte om man är nära marken.