Det gick en månad eller ett ögonblick

Någonstans under det här konstiga året tappade jag bort lusten och inspirationen. Jag tappade bort orken, drivet och skaparkraften. Jag tappade bort orden och en del av glädjen. Jag är inte sjuk, ingen nära mig är sjuk, inget allvarligt har hänt. Jag är bara trött, tröttare än vanligt, och liksom lite uppgiven. Jag har lagt min energi på jobbet och den har inte räckt till så mycket mer. 

Det är dax att kalibrera mig själv; var står jag, vart vill jag? Hur ser förutsättningarna ut och hur använder jag dem på bästa sätt? Vad är värt att prioriteras och vad kan tas bort? Vad behöver göras med en mindre insats och vad är det som fyller depåerna med glädje, lust och energi? Jag är snart 53, - vem är jag nu och vad behöver den här versionen av mig? Vad behöver jag acceptera, lägga bakom mig eller omfamna? 

Som vanligt är frågorna fler än svaren men reflektionen är nog ändå viktigast av allt. Reflektionen och rörelsen, rörelsen som leder någonstans. Utveckling måste inte vara stor och omvälvande, den kan vara stillsam och försiktig. Man kan närma sig framtiden med myrsteg, med stort motstånd eller med öppna armar, vilket som känns bäst för stunden.

Some people visit my past more than I do. 

I don´t live there anymore. 

I sold the whole building.

Oktober, hur kunde det bli oktober så snart? Hoppade vi från april direkt hit?

Har det verkligen varit sommar alldeles nyss?

Oavsett hur vi kom hit så tänker jag gå all in på höst nu, njuta av ångande tekoppar och vackra löv, krispiga morgnar och tända ljus.

Min kalender är full av höstfärger 

och vi är redan en bra bit på väg in i den här månaden.

Känner du igen dig i det jag beskriver eller rullar ditt liv på som tidigare? Skriv gärna en rad om du vill.

I´m back and I´m curious.