En enda

Precis som varje vår vill jag stanna tiden en stund.

Nu när allt slår och ut och blommorna är sköra och vackra vill jag vara mitt i det, så länge det går. Det är så flyktigt. Och fantastiskt. 

Skyddsänglarna som ville fram i ljuset är här nu. 

Precis så som jag föreställer mig dem. De är också flyktiga men närvarande på samma gång. 

De känns rätt.

Mitt i våren.

En stor vacker blomma på magnolian sparade rådjuren åt oss. 

Alla andra knoppar åt de upp men den här fick vara. 

Tack!