Att låta sig påverkas

Och så var det det där med balansen. Att inte ge mer än man har, att inte omfamna mer än man kan hålla i, att inte le mer än ögonen orkar för priset blir så mycket trötthet, så mycket tomhet och en håglös blick mot de som förtjänar så mycket mer. 

Jag läser Bodil Malmstens Samlade dikter och jag kan inte förneka att det påverkar mig. Det får mig att tänka och känna, lite annorlunda än igår. Jag låter hennes ord rycka med mig in i något annat, något som jag inte visste om. Det är spännande och jag läser halvhögt för mig själv, behöver liksom höra orden samtidigt som ögonen tar in dem. Bodil hade något, hennes texter berör på ett alldeles eget sätt och jag tycker om det även om det hon behandlar inte ska tyckas om utan bara processas. Tänk att ord kan användas på så många olika sätt! De kan vara som de vassaste och dödligaste vapen eller som den mjukaste smekning som betyder något i evighet. Bara vanliga tillgängliga ord! Otroligt, magiskt och samtidigt farligt och viktigt.

Balansen var det. Jag balanserar energibrist  med restgarnssockor och lågkänslor med rosa färg

och några späda streck i min bok. 

Långsamt, hållbart och försiktigt färgglatt.