Tänk att tagetesen som nästan gick under av värmen och torkan i somras nu är fantastiskt frodig och fin.
Det känns som magi på något sätt.
Jag stod en stund på bryggan, det har inte blivit så mycket bryggtid i år. I somras var det för varmt och sedan glömde jag liksom bort hur mycket jag tycker om att stå där.
Vilken tur att jag hittade tillbaka igen!
Min trötta hjärna behöver vara där då och då, resten av min kropp också förstås.
En lugn och stilla dag går mot sitt slut. Den här dagen blev inte riktigt som jag önskade men alla dagar blir ju inte det. Det kan bli bra ändå, varje liten del har sin tjusning och sitt skimmer.
Skimmer, det är ett fint ord. Det använder jag alldeles för sällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar