Rosensockan och ett minne

Berg- och dalbana, ja det har jag åkt de senaste dagarna. Upp och ner, hit och dit, hopp och förtvivlan, lugn och panik. Typ. Och då gäller det inte bara valet utan livet liksom. Livet är en allt bra spännande berg- och dalbana faktiskt, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök och inte hur hög nästa topp är eller hur fort det svänger eller om man ens sitter kvar. Fast det gör man, man sitter kvar och svischar ner i ännu en dal och upp på ännu en höjd och lite däremellan är det ganska lugnt och fridfullt. Livet är bra, det är som det ska vara.

Rosensockorna ser ut så här när de är helt färdiga.

Det är breda kilar för mina breda vader. Mönstret, gjort av Maja Karlsson, är så fiffigt för det går att bygga sina bästa sockor, med anpassad fotlängd och fotvidd och smala eller breda muddar.

Alegria i färgen Azul och vit Shoppelwolle Admiral, sticka 2,25 mm till tå, flätor och resår och 2,5 mm till flerfärgsstickningen.

Finsockor.

Plötsligt dök en låt upp ur mitt minne. Den lyssnade jag på om och om igen i tonåren. Den betydde mycket då, den betyder ännu mer nu. Lyssna!