Urrigt

En söndagsbubbla, det är vad jag befinner mig i idag. Det är grått, ganska kallt och jag mår lite urrigt så söndagsbubblan kändes som ett bra alternativ.

OS-sändningar på tv, en kopp te på bordet, ett tänt ljus och sockstickning kan vara den näst intill ultimata kombinationen i en sådan bubbla. Jag hade tänkt göra saker som passar bra att göra när det är dagsljus men eftersom dagsljuset varit så klent, tja, de där grejerna finns kvar till en annan dag. 

Winter Rose heter sockmönstret, det ingår i en kollektion om sex mönster varav det här är det första som släppts. Helen Stewart heter designern och resterande mönster släpps under året.

Urrig förresten, det betyder ungefär okammad och rufsig i håret, eller, om man är en fågel, att man ruggar och därför ser tufsig och ovårdad ut. Typ precis så som jag känner mig.

Se, töcknet de silvergrå vingar
slår ut över lundarnas sal,
och lyktgubbar dansa i ringar
vid prasslet från kärrängens al.
Ur skrevorna uvarna ropa,
och stormarna tjutande sopa
de virvlande löv ned i dal.

Hopkrupen i grantoppen sitter
den urriga korp i sitt bo,.
Ur sömnen han stundom uppspritter
vid ulvarnas tjut uppå mo.
Djupt humlan sig borrat i backen,
skogsmyran sig gömt uti stacken
och ödlan i sophögens sko.

Ur Höstvisa av Carl Fredric Dahlgren 1791-1844 (han har också skrivit texten till fina Våren är kommen)