Kampen

Stillsamma återhämtningsdagar kombinerat med OS-sändningar på tv betyder att det blir mycket stillasittande. Särskilt som väglaget där vi bor inte inbjuder till promenader då det är ömsom is, ömsom snömodd och bitvis bar asfalt. Allt det där sammantaget gjorde att gåbandet vi köpte för flera år sedan, när det var populärt att skaffa gåband, som stått i förrådet sedan vi flyttade till huset vid havet för snart fyra år sedan, nu fått komma in i värmen! I alla fall in i sommarrummet och där är det inte särskilt varmt men betydligt varmare än ute. Jag hade glömt hur jobbigt det är att gå på bandet, helt annorlunda än att promenera utomhus. I vilket fall som helst så kändes det bra att röra sig en stund på sig mellan kval och final i sprinten. Jag var nog tröttare än Stina Nilsson när jag gick i mål och hon var definitivt gladare. Vilken tjej! Så målmedveten! Min målmedvetenhet är det inte mycket med just nu, jag hade nämligen tänkt sticka en bra bit på en ärm på All the love-tröjan jag håller på med. Efter några varv var det inte roligt längre och hux flux hade jag en ny sockstickning i händerna!

Tänk att det nästan alltid blir så, att en sockstickning pluppar fram ur tomma intet och snor min sticktid! 

När det dessutom är så fina ränder så måste jag sticka en rand till och en rand till... Ja, ni vet.

Utsikten från gåbandet är förresten inte den sämsta! 

Det får bli några rundor till innan vägarna är promenadbara igen. Helt okej faktiskt.