Vingspan på vingspann

Idag hade vi fint besök.

En havsörn som cirklade runt viken i flera minuter. De är pampiga och även om den ser liten ut på bild så är den inte det när den seglar fram bara en liten bit ifrån en.

Mäktigt.

Mäktigt var det också på dagens promenad. 

För första gången sedan jag halkade i höstas och gjorde mig illa i ena benet så vågade jag mig idag ut på klipporna. 

Försiktigt och sakta smög jag fram på berghällarna och stigarna. 

Det är väldigt lågt vatten så klippor som normalt inte syns kunde jag gå på men de var riktigt slippriga förstås. 

Alla dessa blå toner, visst är de vackra! 

När jag var som längst hemifrån tog jag bilden på busken som står ensam i vattenbrynet 

och sedan var batteriet i mobilen slut. Hupp! Bara vetskapen om att jag inte skulle kunna ringa någon om jag halkade på hemvägen fick mig att gå ännu långsammare. Det tog en god stund innan jag var hemma, hel men faktiskt lite skakig i benen. Trots allt var det värt ansträngningen att komma ut i solen och njuta av allt det vackra en stund.

Hemma har jag ägnat nästan 4,5 timme åt att leta efter en stickning jag påbörjade 2016. Jag har ganska bra ordning på mina saker men just den där stickningen hade gömt sig väl. Till slut hittade jag den i en projektväska jag brukar ha sockstickningar i, högst uppe på en bokhylla, bakom en hög med tomma projektväskor. När jag väl hade hittat den la jag den åt sidan och började på en ny stickning i stället. Fullkomligt logiskt... 

för de här fem nystanen vill bli en sjal.. En sjal i himlens och havets färger.