Rufsiga tankar

Jag känner mig lite tufsig. Tilltufsad. Tufsrufsig.

Får ingen ordning på orden och inte på mig själv. 

Tänker på saker som gör mig arg, saker som gör mig trött, saker som gör mig lite uppgiven.

Försöker fokusera på det som är fint och bra. Lyckas ibland. 

Idag sken solen, det var vindstilla och det var en mysig fikastund på eftermiddagen.

På radion sa de i morse att fler förväntas besöka en kyrkogård kommande allhelgonahelg än tidigare. Sifo har gjort en undersökning av detta och 48% av de tillfrågade svarade att de skulle besöka en kyrkogård, 4% fler än för två år sedan. Jag funderar på varför Sifo gör sådana undersökningar. Vem är intresserad av det? Borde inte pengarna det kostar att göra en sådan undersökning kunna läggas på bättre saker? Försöker man mäta sorg, religiositet, traditioner eller vill man visa att den moderna supereffektiva människan koncentrerat sorg och saknad till ett par dagar om året? Nej, jag forskar inte vidare, tar inte reda på varför Sifo genomfört undersökning. Jag lägger mina cyniska tankar åt sidan och tänker på dem jag saknar, de som inte längre kliver upp varje morgon och tar på sig strumporna.

Jag stickar omaka strumpor som ändå blir makar. Jag tycker om ordning, mår bra av ordning men bäst av allt mår jag av kreativitet, inspiration och ett leende.