Om sjalvärme och egensinniga svampar

Höst och ull. De hör ihop och det kommer de alltid göra.

När jag var på vävmässan i Växjö köpte jag tre härvor ull från Ullcentrum på Öland, en nougatbrun, en mörkrosa och en ljusrosa. De gifte sig med en härva angora/lammull från Nordisk angora i vitt. 

Och som de gifte sig! Ett mycket lyckad kombination enligt min mening. 

Mönstret heter Brush creek shawl och designern heter Carina Spencer. Originalet är gjort för tre färger utan smala ränder i kontrastfärg men jag tyckte mönstret var som gjort för ränder. 

Jag tycker mig se ugglor längs hela bården, lite barska och kloka. 

Den här kommer värma gott i höst och vinter. 

Mönstret var roligt att sticka, kanske stickar gör jag en till i andra färger. 

Vilken tur för mig att jag har en matchande kofta. 

Igår fyllde jag kvoten med hundmys, det var alldeles för länge sedan sist. 

Novabus var överlycklig som alltid och

Skorpan var lite dämpad hela dagen ända tills vi kom ut på promenad. Då var hon skuttglad och sprang så jag knappt hann med. Hon var nog rädd att vi skulle åka hem innan det var dax för promenad.

Vi hittade också världens snyggaste svamp.

En blank och metalliskt glänsande kopparfärgad flugsvamp! Den var helt perfekt. Inte visste jag att det finns svampar som går sin egen väg vad gäller färg och lyster, som vågar avvika från den orangeröda mängden av flugisar och följa sitt eget hjärtas röst; jag vill bli en skimrande kopparmetallicsvamp, så det så!

Härlig inställning tycker jag, har man valt att bli flugsvamp så får man göra som man vill.