Virusbesök

Det är inte ofta jag hoppar över bloggandet flera dagar i rad så de som känner mig förstår förmodligen att jag inte mått bra; febrig, hängig och ont överallt. Maken har haft bihåleinflammation och sonen har också haft ont i bihålorna, just det har jag sluppit, men det är väl ett virus som tagit sig in i huset vid havet. Jag är fortfarande hängig men bättre i alla fall.

Innan viruset knockade mig spann jag en 50 grams tuss av 50% merino/50 % silke jag fick av Maja tillsammans med den blågröna ull jag tidigare visat.

Att spinna merino/silke är som att spinna en dröm. Det bara flyter på och garnet blir ljuvligt mjukt.

Ullflätorna jag fick passade så bra tillsammans och garnerna gör det också. 

De passar perfekt ihop med det mintgröna garnet jag spann för några veckor sedan. De här vill bli en stor sjal tillsammans! 

Jag blir glad bara av att se de tre tillsammans!

Lite stickat har det blivit de senaste dagarna, inget fokuserat, lite här och där bara. 

Några varv på Cockatoo Brae,  

några ränder på Mameluck2.0 enligt originalmönstret från Majas Manufaktur/Järbo (inte den tarvliga kopian på Drops hemsida) och 

några ränder på en lång strumpa och nu senast en tå.

Nu hoppas jag att viruset flyttar ut. Det är inte välkommet här.

Solglädje

Hej soliga lördag! Jag gillar dig! Tänk vad lite sol gör med humöret. 😃

Jag gillar också att min Tealeaf-kofta är färdigstickad.

Nu ligger den på tork och jag hoppas innerligt att den kommer att passa när den är torr. En del garner sträcker ut sig väldigt efter tvätt men jag hoppas att det här inte gör det eftersom modellen är rymlig från början. 

Spetsmönstret var roligt att sticka och det blommar ut fint efter tvätten.

För övrigt roar jag mig med att spinna och tvinna mellan dammsugning och städning. 

Innan dagen är slut planerar jag att sticka resår på gårdagens socka och kanske lägga upp nummer två.

Tacksam för solljuset.

Utan nät försmäktar vi på denna ö

Höstdepressionen flåsar mig lite i nacken, det är lätt att sjunka ner i depressionsgropen när dagarna inte ljusnar ordentligt.

Jag motar det med att gå försiktigt på slippriga stigar och hala berghällar  

för att kunna vila blicken på horisonten. Det känns bra. 

Jag har fortfarande lite ont i ena benet sedan jag vurpade i skogen för någon månad sedan så jag smyger fram, försiktigt försiktigt. Det ger tillfälle till att se nya saker, eller bekanta saker från en annan synvinkel. Det är fint.

När jag är lite låg behövs en sockstickning så jag la upp till en ny socka i höstiga färger. 

Vi har varit utan internet hela kvällen så allt häng vid datorn, poddtittande/lyssnande och play-kanaler har utgått. Då hände det sig att det nästan blev en hel socka stickad. Precis när jag påbörjat resåren kom nätet tillbaka och med det upphörde stickandet. 

Nu blir det en stund med en bok och huvudet mot kudden.

Lite av allt

Några regndroppar föll i eftermiddags och det var stilla och vackert över viken. 

Tidigare idag var det tolv grader och sol och jag såg en dam som cyklade förbi i kortärmat. Jag såg nästan samtidigt en tjej med pälskrage på jackan. Det är svårt att välja vad man ska ha på sig när vädret innehåller lite av allt. 

Jag är fortfarande barfota i skorna men har halvvantar på morgnarna. Lite av allt.

Ena stunden är det torrt, nästa är det blött. Ena stunden varmt, nästa kallt.

Jag stickar på kragen till den isblå Tealeaf-koftan. Varven är 316 maskor och de tar sin lilla tid. Som det ser ut nu hinner koftan bli klar i oktober, inte i november som jag tidigare trott. Det är bra. Jag har redan nya stickplaner, många projekt som vill bli verklighet. I mitt huvud trängs idéerna, där är det faktiskt mycket av allt.

Det blev ett garn!

Förra året fick jag en ullfläta av Maja i de finaste av färger.

I somras började spinna ullen på slända och den var lättspunnen och fin att jobba med. 

Den har blivit liggande ett tag och nu kände jag att jag ville spinna klart ullen så jag spann resten på min E-spinner och tvinnade till 2-trådigt garn.

Det blev jättefina färgskiftningar, en del partier är helt blå, andra gröna och resten är melerade mellan de båda. Superfint! 

Nästan 200 meter garn blev det av 100 gram och

ganska jämnt spunnet. Det blir bättre och bättre för varje härva.

Garnet är nu uppsköljt och

tillsammans med ett enfärgat garn tror jag det skulle bli en perfekt sjal. Dax att leta mönster!

Bersåpåse och en katt

Den fina Berså-slingan pryder nu en stor projektpåse, en påse stor nog att rymma ett koft- eller tröjprojekt.

Eller en katt som behöver lite egentid tror jag Luna tänker. 

En hel hög gröna och ljusa rutor som är rester från andra projekt fick göra Berså sällskap. 

Ett bomullsband i kanalen och två träpärlor som snörstopp. 

Det är frihandsquiltade löv över alla rutor. 

Mönstret är mitt eget och finns HÄR. Delarna är ganska stora den här gången, en sida inklusive botten är ca 45 cm bred och 50 cm hög och kanalen är ca 15 cm och viks dubbel.

Jag har redan fyllt påsen med ett kommande koftprojekt, 14 nystan och ett mönster fick lätt plats. 

Jag funderar på var jag ska ställa mina projektpåsar med pågående arbeten. Just nu finns de lite överallt men det skulle vara trevligt att ha dem samlade på ett ställe. 

Helst ett där inte katterna kommer åt dem. 

Försök hitta en sån plats om du kan hälsar Luna.

Helt utan fraser

Vad är en vänskap? Kan den förklaras,
Blicken som säger: Vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner,
vi bara vet det, vet det
Vänner vi skall förbli.

Kanske med åren ses vi rätt sällan
möts inte ofta, skiljas igen
Men när vi träffas, du är densamma
Vi vet det båda,
Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen
att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få. 

Ulla Hornborgs text snurrar runt i mitt huvud. Vad är en vänskap? Kan den verkligen förklaras? Låter den sig omvandlas till enkla ord? Är vänskap inte bara en känsla rätt och slätt? Vissa människor klickar man med direkt, andra kommer aldrig att kunna bli en vän. Tillsammans med en del växer vänskapen långsamt fram, andra är vänner i samma stund som man först träffas.

Jag tänker att vänskap är som en värdefull pärla, en rikedom och ett smycke, svår att hitta, svår att behålla och ovärderlig till sin natur. Vänskap är ett av livets mysterium.

Sådant kan man fundera på en måndag i oktober när regnet upphört men vinden fortfarande tar i och en blomma långsamt växer fram i ritblocket. 

Eller så kan man sticka på en randig socka. Det går också bra. 

Ombord

Höststormar kan vara förfärliga, när det regnar och blåser från alla håll och man blir kall och blöt hur man än gör. Höststormar kan också vara riktigt mysiga, om man får stanna inomhus, elda i öppna spisen och bara göra sådant man har lust med. En sådan dag har vi haft idag i huset vid havet.

Ibland känns det som om vi är på en båt, med den helt avgörande skillnaden att huset står stilla och inte följer vågorna upp och ner. Vi tänder ljus, lyssnar på ljudböcker och dricker te och har det bra helt enkelt.

Jag tittar ut lite då och då och njuter av att vara inomhus och att det är söndag.

Jag plockade fram några små gröna rutor jag skurit till för länge sedan. 

De är nu sydda på var sida om en Berså-slinga tryckt på linnetyg. 

Kanske blir det en projektpåse, kanske blir det en väska. Kanske blir det en dragsko och en snodd, kanske blir det blixtlås. Jag har inte bestämt det än, jag gör bara lite som jag har lust och planerar inte så långt framåt.

Lagom en höstig söndag i oktober när regnet faller och vinden tar i. 

Vändbart

Oj då, den här lördagen gick fortare än nödvändigt! Efter tre dagar när jag inte mått på topp så sov jag bort halva förmiddagen idag. Jag tycker inte om att sova länge på morgnarna men efter nästan tio timmars sömn så mår jag bättre. Kroppen behövde uppenbarligen ordentlig vila.

Några vilsamma timmar framför några stickpoddar på Youtube och koftan har fått ett axelparti. 

Det är väldigt snyggt. Mönstret till Tealeaf är välskrivet och dessutom finns några förklarande filmer på Craftsy som man får tillgång till när man köper mönstret där.

Lilla Dot behövde en liten påse till småsaker att ha i handväskan så det har jag sytt en. 

En liten vändbar påse med ett par träkulor som snoddstopp. 

Jag hoppas inte jag sover bort halva dagen i morgon också, det vore bra onödigt.

Färggrant

En sista ros blommar i rabatten. Lite medtagen men oändligt vacker.

Busken med små solgula bollar blommar för andra gången i år. Snart får den dra in all sin kraft för att spara till nästa vår. 

Inuti lilla Luna bor ett mycket större djur, ett djur som spejar och spanar och hjälper oss att hålla vakt. 

På mina stickor växer en isblå kofta sakta fram. 

Jag ska försöka få den klar innan november är slut tänkte jag. Jag tror att jag behöver en isblå kofta i december, det skulle passa bra. Som en kontrast mot alla som alltid, eller nästan alltid, klär sig i svart på vintern. Jag funderar då och då på varför så många så ofta klär sig i svart. Färg gör något med humöret och svart är tungt att bära på många sätt. 

Fast i kväll låter jag spolen snurra och spinner lite i grönt och blått. 

Lagom ansträngande en trött fredagskväll och fint och färggrant.