Hej september!

Det ska bli fint med höst. Jag ser fram emot klar och hög luft, härliga ullplagg, sköna promenader

och mycket fint att titta på, som de här trillingarna. Bedårande!

Hortensiorna blommar fortfarande och de är fina långt in på hösten, även när de torkat på sina grenar. 

Jag har lagt upp till en ny höstkofta. 

Cockatoo brae heter mönstret och jag gör inte alls som det står i beskrivningen... Ibland vill jag bara inte göra som det står och den här gången har jag börjat uppifrån i stället för nerifrån, jag har gjort förkortade varv över mönsterdiagrammet i stället för under och det är förstås bara början på att inte följa mönstret. Diagrammet har jag dock följt, fast jag ökat i stället för att minska maskor eftersom jag stickar från andra hållet. Varför göra det lätt för sig? Garnet köpte jag för två år sedan, tror jag, men inte ens det höll jag mig till. Bottenfärgen på koftan var tänkt att bli grå men den blir vinröd och till mönsterfärgerna hade jag köpt gult och gulgrönt men de byttes ut mot rosa och cerise. Jag behöll i alla fall vitt, blått och blågrönt! Det gäller ju att hålla sig till någon liten del av planen, eller hur?

Vi får väl se hur det slutar, om min kofta kommer likna originalet eller om det blir något väldigt annorlunda. Jag ska försöka njuta av varje maska.

Mina sockgarner, dvs restnystan och mininystan, har flyttat in i en korg och de står där och lockar mig med sina förföriska färger.

Kanske lägger jag upp till ett par nya höstsockor så här på septembers första dag. Jo, så får det nog bli!