Fötterna upp

Vi har verkligen kommit in i semesterlunk, allt tar längre tid att göra och eftersom vädret är lite si och så så har vi inte varit ute med båten mer än ett par korta rundor. Vi liksom bara väntar hela tiden.

Jag återfinns då oftast med fötterna högt.

Började dagen med att läsa ut Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon-McKenna. Jag köpte den förra sommaren när vi skulle på stickläger och har då och då försökt läsa den men först igår hade jag ro i kropp och knopp att fastna i den. Jag har gillat Maritas tidigare böcker, som alla är feel-good-böcker, men den här var tyvärr ingen höjdare. Jag blev snarare irriterad på att huvudkaraktären framställs som en tafatt och handlingsförlamad äldre kvinna, trots att hon är i min ålder. Det är kanske just därför jag reagerar, jag har precis som huvudkaraktären barn som är strax över 20 och har varit gift i ett kvarts sekel men jag känner mig vare sig gammal, handlingsförlamad eller passé för det och än så länge är jag under 50-strecket. Det ordnar sig som det alltid gör i feel-good-böcker men det blev lite för tillrättalagt den här gången. Inte en bok som passade mig just nu, inte dålig men heller inte särskilt bra.

Jag vände mig i stället till min pockethög med klassiker och helt annan sorts läsning. 

Först ut blev Möss och människor av John Steinbeck. Den är så förvånande rakt på sak i sin beskrivning och sitt språk. En liten pärla, trots allt det förfärliga som den gestaltar. En snabb sommarläsning som rekommenderas, även om man läst den tidigare. I morgon blir det kanske Virginia Woolf eller något annat. Lusten får styra.

Det är inte bara när jag läser som fötterna åker upp. Snart är hela jag täckt av Vila Wrap. Det är inte världens roligaste stickning eftersom det är mycket av samma hela tiden men å andra sidan behöver man inte tänka utan kan bara sticka på. Det är bra det också, särskilt i semestertider.