Är bladet redan skrivet?

Välkommen 2017! Det ska bli så roligt att lära känna dig! Jag är övertygad om att vi kommer att komma bra överens och ta inte illa upp men jag kommer ta kommandot över vissa saker. Jag känner att det är bäst att jag gör det nu, jag menar det här är ju ändå mitt femtionde levnadsår och då har jag både erfarenhet och sedvanlig rätt att besluta om sådant som rör mig. Det är ju faktiskt jag som lever med mig 24 timmar om dygnet och det är jag som troget kommer umgås med mig resten av livet. 

Så vad är då ett nytt år? Är det den där årsboken med oskrivna blad som en del påstår? Ja, på sätt och vis men så klart inte alls. Det är mycket som är givet men även det vi tror är fast förankrat kan plötsligt smulas sönder. Jag läste några inlägg bakåt i en blogg jag snubblade över och några rader sken över alla andra, trots att orden liksom smög sig in mellan andra ord. "Han lämnade mig i september, hade hittat en ny och "ville dela livet med henne". Så lätt byts man ut efter 17 år." Kort och sakligt innehöll de två meningarna oerhört mycket, kaos, chock, förlorad kärlek, gemensamma minnen och nya som inte kommer att delas. Från att ena dagen ha en struktur och en inarbetad vardag så visade sig nästa dag vara som ett oskrivet blad, fast med saker att dela, släkt och vänner att berätta för, sorg att bearbeta och mycket mer därtill. De enkla orden berörde mig och fick mig att tänka på att trots allt finns saker vi inte kan planera och bestämma över. Saker som sker, förluster av kära, kanske nya vänner, sjukdomar eller behagligt välbefinnande efter lång tid av ansträngning. Så det nya året är kanske en 365-sidig bok med tomma blad, en del kan vi skriva dit själva, annat skriver någon annan dit åt oss. Det är det som är livet, vi tror att vi vet vad vi har men plötsligt kan alla förutsättningar vara ändrade och spelets regler okända. Nåväl, det som inte går att planera behöver vi heller inte oroa oss för! Och för den delen behöver vi inte skriva ner planerna, det går att skriva boken i efterhand, när man vet hur det gick, vem som fick vem och vem som var skurken. Så 2017, nu kör vi!

Året inleder jag med fjolårsrester, alltså Järbos adventssockor. Jag har ett halvt skaft kvar och det tar sin tid med alla flätor.

Knästrumpor ska det bli och fina är de tycker jag.

Jag tänkte att jag skulle avsluta det här sockparet innan jag börjar på Find your fade-sjalen men jag är så sugen på att lägga upp nytt så sockorna får kanske vänta lite till.

I stället för att göra vare sig det ena eller det andra så sydde jag en stund. 

Och ute var dagen alldeles blå. 

Tack för alla snälla kommentarer, både här och i andra media. Jag trodde att ni läsare kanske tröttnat efter tio år med mina bilder och funderingar. Det verkar inte så. 💗 Jag skriver rakt ut i en okänd rymd och vet inte vilka som läser men jag fortsätter skriva. Att skriva är ett sätt att leva.

Idag är en bra dag att börja ett nytt år.