Svanetankar

Idag har den vita Rheinlustsjalen flyttat hem till sin nya ägare. Den är som en dröm.

Två hekto merinoull  har med mina händers hjälp och stickor 3,25 mm omvandlats till snö och vita vingar, 

till värme och vacker spets. 

Nu ska jag inte göra det här mönstret igen, i alla fall inte på ett tag. Det finns ju så många andra fina mönster. 

Fast det här är särskilt vackert tycker jag. 

Viken har badat i strålande sol i dag. Det är svårt att tänka att vi nu är inne i julveckan när man ser bara klippor och blå himmel. 

En ensam svan seglar omkring och dyker ner lite då och då. Jag hoppas den inte behöver vara ensam alltför länge. 

Vi har haft ett svanpar i viken i flera år men det här ser ut som en ganska ung svan.

Undrar vad svanen tänkte om mig? - Där går en ensam människa, hoppas hon inte behöver vara ensam så länge, förresten har jag nog sett henne med andra människor nångång. Så gammal kan hon inte vara heller, eller, jo kanske, hon går så försiktigt på de hala berghällarna och skuttar inte som de små människorna. 

Tja, inte vet jag vad svanar tänker.