Aj aj

Aj aj aj, ibland är saker värre än man velat tro.

Hudsjukdomen jag har har angripit hornhinnan i det ena ögat och värken har fått sin förklaring. Det går att lindra men kommer säkerligen att besvära mig resten av livet. En intressant aspekt är att det som hänt mig förmodligen också förklarar de problem som mormor hade med sina ögon och som hon inte fick klarhet i. Tänk så det kan bli. Jag tror hon nickar igenkännande och ler lite i sin himmel.

Eftersom jag ser väldigt suddigt just nu så får jag försöka låta bli att handarbeta och att läsa på dator- och telefonskärm är ett äventyr. Tur att händerna klarar en del av sig själva! 

Julkoftan ska nog bli klar ändå. Envis är ju mitt andra namn, på gott och ont.

Ikväll lägger jag mig bredvid Minerva 

och lyssnar på Så mycket bättre.

Trevlig helg!