Det snöade mer i natt och världen var vit och mjuk och tyst när jag vaknade.
En lucka i det stora molntäcket gjorde viken ovanligt vacker.
I vårt finaste fönster kunde vi titta ut på vårt eget Narnia. Minerva satt på spaning.
En liten stund tittade solen fram och himlen blev blå.
Jag var inte ute så länge men försökte spara varje liten detalj jag såg.
Ibland känns det som om vi bor i en saga.
Tiden stod stilla när jag satte mig vid symaskinen och började kvilta täcket med de lila stjärnorna.
Jag glömde allt, till och med att äta. Det är så härligt när man får frihandsquiltningsflyt.
När jag slutade för dagen var 128 rutor kviltade och 16 återstår.
En dag som denna passar ett Anthem.
Bra jobbat och sen riktigt fina bilder.
SvaraRadera