Nu blommar clivian igen

För första gången på väldigt länge tog jag fram burken med alla mina säkerhetsnålar. Jag har många, flera hundra, tunna fina säkerhetsnålar som är perfekta att nåla samman lapptäcken med vadd och baksida. 

Efter en lång stunds nålande kunde jag äntligen sätta mig vid symaskinen och trycka gaspedalen i botten. 

Det är bara frihandskviltning som gäller för tillfället. Allt efter lust och inspiration. 

Det blir blommor och droppar och lite av varje. 

Mitt i allt kviltande blev det en lång paus för födelsedagsfika för vår yngste som nu är 21. Än en gång påminns jag ganska brutalt om tidens gång. Det är underbart att ha vuxna barn men samtidigt gör det lite ont att tiden rusar. 

I det regnvåta fönstret står clivian jag fick av farmor för mer än 25 år sedan. Farmor är för länge sedan borta men clivian blommar och minner om henne. Långt borta och nära på en och samma gång. 

Tid och liv. Regn och blommor. Tyg och trådar. Livets väv.