En stilla bubbla

Ett par sockor i rosa toner växer fram med hjälp av mina stickor och Socktober gör skäl för namnet. 

På trappan kämpar de sista sommarblommorna fram ännu några färgklickar. 

För första gången på flera år hinner jag tänka, planera och fixa innan det är panik och ont om tid. Det känns ovant och väldigt skönt. Jag känner igen känslan, den fanns där, långt innan stressen och utmattningen ändrade mig och förutsättningarna. För tillfället är jag i en bubbla av stillhet där tankar, planering och viss handling får plats. Jag håller mig fast trots att det är flyktigt. 

Stress är en farlig fiende, den kan maskera sig till både vän och glädje. Bäst att alltid hålla den på en armlängds avstånd. Minst.