Många storlekar eller ingen

Det är visst fullmånedax igen. En stor röd måne speglar sig i vikens vatten. Den känns så nära men på bild blir det bara en liten prick. Tänk att månen påverkar jorden så mycket att den styr ebb och flod. Om månen kan ha den inverkan på stora hav, vad kan den då mer påverka?

Det kan man fundera på. 

För flera år sedan köpte jag tio gula nystan Rowan-garn, hälften ull hälften bomull. Jag är inte någon särskilt gul person så de där nystanen har blivit liggande längst ner i garnskåpet men idag så visste jag plötsligt vad jag skulle göra av dem.

En lång sjal tänker jag mig, en som går att bära över axlarna eller flera varv runt halsen. Jag vet inte hur långt tio nystan räcker men en ganska stor sjal hoppas jag på. Garnet är underbart, det är som att virka med det mjukaste mjuka och sjalen kommer bli som en dröm runt halsen. Tänker jag mig.

Jag är väldigt bra på att dra igång nya projekt mest hela tiden, jag tror det är ett tecken på att jag inte har ork och tålamod för tillfället, men jag vet att det kommer tider när jag slutför en hel rad saker på kort tid så det bekymrar mig inte. Förutom en ny virkning så har jag alltså också påbörjat en ny klänning. 

Eftersom min kropp inte på några villkors vis sammanfaller med storlekar och mönster så är det alltid ganska mycket jobb med att få till något som passar mig. Jag övar ständigt på att bli bättre på att utgå från mig och inte från en måttabell där jag samtidigt befinner mig i tre eller fyra storlekar, eller ingen alls för den delen. Idag satte jag saxen i fint paapii-tyg och det kommer kanske att bli bra. En typisk Anette-klänning hoppas jag på.

Nu ska jag ta min trötta kropp och knopp och en katt och runda av dagen.

Och fullmånen speglar sig i vikens vatten.