Efter en ganska intensiv helg försöker jag hitta in i mig själv igen. Det tar en stund som det alltid gör när det varit lite för mycket. Under tiden tittar jag på några bilder jag tog i fredags kväll när Kikki och jag gjorde en liten utflykt i närområdet.
Kvällssol på varma släta klippor är bland det finaste som finns.
Kikki var bara tvungen att kliva ner i vattnet, med kryckor och allt och jag funderade som bäst på hur jag skulle få upp henne ur vattnet om hon halkade på hala klippor men hon gick som tur var på sand så jag slapp rycka ut.
Det var badvarmt i vattnet, i alla fall om man inte kräver över 20 grader. Otroligt att det kan vara så här sent i september.
Det är verkligen en ynnest att få ha de här miljöerna runt omkring sig och det är vackert i november och februari också, fast på ett helt annat sätt. En del undrar om jag är så van att jag inte ser det vackra men jag ser det. Hela tiden.
Ett gäng var ute på säsongens sista, tror jag, räkkryssning. Passagerarna vinkade glatt åt oss där vi stod högt uppe på klipporna.
En fin kväll att fundera på medan man väntar in sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar