I väntan på

Alltid kan man vänta på något. Idag har jag väntat på att oljudet från asfaltsfräsarna i området skulle sluta. De höll på till kl 19 och började strax efter 7 i morse. För en väldigt trött hjärna har det varit det en lång dag.

För många år sedan, kanske sju, sydde jag några block till ett byte. Jag blev inte nöjd med dem och de hamnade i lådan för restblock och annat som aldrig blivit något. För ett av blocken var nu väntan över och det blev två små gömmor.

Att sy gömmor av block som inget blev är perfekt. Det känns bra i hjärtat på något sätt. 

Jag syr inte efter något mönster så jag ändrar lite här och lite där. Ursprungligen var min inspiration bilder på Sweet pea pods men nu är jag ganska långt ifrån originalet. Snart har jag nog hittat en egen originalitet och jag är väldigt nöjd med utvecklingen. Det var faktiskt bra att jag fick vänta så länge på att få tag i mönstret till Sweet pea pods att jag inte längre behövde det. 

Mitt senaste garnslukarprojekt är klart. 550 gram garn från garnskåpet är omvandlat till en filt. Nu återstår bara väntan på att filten ska torka där den ligger uppspänd för blockning. Jag hade hoppats att den skulle hinna torka ute men regnet kom emellan.

Morris i sin tur väntade tålmodigt på trappan på att regnet skulle upphöra. Det gjorde det till slut.

I morgon kommer asfaltsfräsarna redan kl 7 och nu ska de vara precis utanför vårt hus. Jag tänker inte ägna en dag till åt att vänta på att oljudet ska ta slut så jag åker till lilla dot.

För säkerhets skull har vi ställt våra två bilar på olika ställen med förhoppningen att åtminstone en väg ska vara farbar i morgon.

I förrgår kväll, när vi väntade på att Luna skulle komma hem, var det sagolikt vackert ut över havet.

Undrar om det blir en lika fin kväll ikväll? 

Det är bara att vänta och se!