Ro, vila och förnöjsamhet

Alla är bra på något, det är min fasta övertygelse, men då och då har jag haft anledning att fundera på varför så många människor verkar vara på fel plats. En plats där de inte är särskilt bra, där de inte kommer till sin rätt och där de inte trivs. Ändå stannar de kvar. Om man är i en relation som skaver mer än den ger glädje. Om man har arbetsuppgifter som man inte är kvalificerad för eller inte tycker om och jobbet är en plåga fastän man låtsas att allt är bra. Om man kämpar med att vara trevlig men på sin höjd lyckas vara skentrevlig för att man helst vill vara någon annanstans, med andra människor och andra miljöer omkring sig. Hur ofta känner du att du är på fel plats? Hur ofta känner jag det?

Visst är det svårt att ändra på saker och ting men vi har bara ett liv och det gäller att tillbringa sitt livs tid, sin livstid, så att hjärtat får lite ro, själen lite vila och sinnet lite förnöjsamhet. Och förhoppningsvis lite glädje. Tänker jag.

Bland mina pågående projekt finns en Damejakke Loppa. Jag stickar i ullgarn från Ateljé Norrgården som jag färgat själv med Jeaba kallfärg. Det finns en facebook-grupp med många deltagare som alla stickar efter samma mönster.

Den stora frågan är - var är alla mina långa stickor? Just nu har jag alldeles för många maskor på en för kort kabel och det är helt omöjligt att prova om koftan blir lagom stor. Nåja, de sitter väl i andra projekt så det slutar nog med att jag får investera i en sticka till.

Jag har redan investerat i 900 meter blodröd garnlycka från en av mina favoritfärgare, Moods of colors. Jag tycker om att planera och fundera på hur ett garn bäst kommer till sin rätt. Det är halva nöjet.

Ute i trädgården har ormhasseln börjat förbereda sig för vår. 

Det gör vi väl alla?