En del människor upplever att de förlorar lite av sitt värde om de inte är behövda av andra. Det är så sorgligt att vår egen uppfattning om oss själva inte alldeles självklart kommer inifrån och att vi alla, var och en, känner att vi är värdefulla även utan andras bekräftelser. Somliga väljer hellre att vara bekräftade i destruktiva förhållanden än att vara ensamma och känna sitt eget värde och vara stolta över det. Ensam ensamhet är inte lika ensam som ensamhet i ett förhållande, om det så är ett parförhållande eller en vänskap som bara kretsar kring den ena parten. Livet är för kort för dåliga, negativa, destruktiva och skadliga relationer. Hur svårt det än kan vara att lämna dem så måste man ändå tänka på sitt eget värde. Alla är värda att må bra, på ett sunt sätt. Man måste inte offra sig hela tiden. Man måste inte alltid vara den som biter ihop, ger sig, förminskas eller ställer upp.
Några maskor blev det på mössan ikväll och
jag låter ljuset brinna. Ett ljus av hopp för dem som för länge sedan gett upp tanken på att något så exklusivt som hopp finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar