Verkliga verkligheten

Jag har äntligen sett filmen The imitation game, en film jag velat se länge men först nu har tillfället kommit. Filmen handlar om Alan Turing, mannen som på många sätt är hjärnan bakom dagens datorer, mannen som hade en mycket stor del i att knäcka tyskarnas enigmakoder under andra världskriget och sparade på så sätt många tusentals människors liv, mannen som tog sitt eget liv för att han på grund av sin homosexualitet dömdes och tvingades till kemisk kastrering och fick ett ovärdigt liv. Filmen bygger på en verklig person och verkliga händelser. Alan Turing spelas av Benedict Cumberbatch och han gör rollen alldeles strålande. En riktigt bra film, bra för att den är bra som spelfilm, bra för att den till sin grund är alldeles sann och verklig. Den är också fasansfull just för att den bygger på en sann historia så jag sitter här med en klump i magen och känner mig ganska mörbultad. 

Ibland är ett liv skört som is.

Jag forstätter att rita efter uppslagen i Maja på Näsets julkalender. 

Som vanligt blir det på mitt eget sätt, där vad som helst kan hända och inget är som i verkligheten.

Let it grow, let it grow.

Vi har haft några kalla dygn men prognosen pekar på mer än 10 plusgrader till helgen.

Konstigt. Vad som helst kan hända. Är det här verkligheten?