Dahlén tänker på ljus

Det är inte bara jag som tänker på ljus!

Micael Dahlén skriver kloka och tänkvärda saker, det har jag vetat länge, och hans krönika i GP igår är som gjord för att passa in i Vi lyser upp november!

Micael skriver att vi människor tenderar att känna oss mer ensamma när det är kallt. Bara några tiondelsgrader gör att vi känner oss mer ensamma.

Micael skriver:

Jag bad tusen människor att dra sig till minnes senaste gången någon sa eller skrev något snällt till dem. Det visade sig att personerna som nyligen hört något upplevde sig lite mindre ensamma, var lite gladare och mådde lite bättre än andra. Effekterna av några få vänliga ord kunde hålla i sig i uppemot en hel vecka.

Jag sammanställde de där orden och slumpade ut i ett experiment där människor fick läsa och föreställa sig att någon sagt eller skrivit orden till dem. Återigen visade det sig att människorna upplevde sig lite mindre ensamma och mådde lite bättre. Dessutom upplevde de att det var varmare i rummet där de befann sig. Inte många grader, men tillräckligt för att det skulle kunna höja deras egen kroppstemperatur med någon tiondels grad. Häftigt, va?

Han fortsätter sitt funderande om hur mycket energi det skulle skapas om vi sa eller skrev vänliga saker till varandra ofta, hur många hus skulle kunnas värmas upp av vänliga ord, hur många frusna människor som skulle värmas. Så, låt oss hjälpas åt! Vänliga ord gör oss de facto båda gladare och varmare. Vi vet det redan men det tål att upprepas.

Det har varit så mysigt att hälsa på hos den utflyttade sonen. Det blev bara drygt ett dygn men det värmde mig verkligen att få träffa honom och krama om honom.  

Igår var vägen dit grå och regnig, i dag var hemvägen solig och ljus, i alla fall första sträckan innan det mörknade. 

Lärkträden brann riktigt i kvällsolen och jag var tvungen att hoppa ur bilen och ta några bilder. 

Träd kan också värma en frusen själ bara genom att stå där och sträcka sina grenar mot himlen. 

Jag försökte få solen att stanna kvar ovanför horisonten men jag lyckades inte den här gången heller. 

Så länge solen var uppe kunde jag sticka men när det inte gick längre kändes vägen extra lång och långsam. 

I morgon hjälps vi åt att värma varandra med vänliga ord, eller hur?