Mössor och en gädda

Så där ja! Nu har lilla dot två mössor att välja på, hon kan så klart välja båda om hon vill.

En mörkgrå mössa med massor av flätor.

Grunden är samma modell som den första, med mönster från Fjällbo shop, fast jag gjorde flätor på hela i stället för några stycken.

Både den ljusgrå och den mörkgrå är stickade i Viking alpaca. 

Sonen är hemma över helgen och det är så roligt, så roligt att jag fick lust att baka bullar. 

Det blev en styrkande åtgång direkt.

Jag kunde inte spara tredje delen i Rosengädda-serien längre. Jag ville så gärna veta vad som skulle hända Tessan, seriens huvudperson.

Första och andra boken var så roliga, befriande roliga och trots att det är samma huvudperson så är böckerna ändå så olika med en helt egen röd tråd. Hur var då tredje delen? Lyckades Emma Hamberg hålla historien uppe utan att bara upprepa mer av samma? Svaret är ett tydligt och klart Ja! I den här tredje delen smyger sig svarta stråk in i den annars så solindränkta idyllen i Rosengädda. Här breder det mörka ut sig både i form av svartsjuka, sorg och frustration. Det kanske är så att feelgoodböckerna i tredje eller fjärde boken måste få en mörkare sida? Kanske skriver författaren sig in till en öm kärna, eller är det bara så att det goda och glada har sitt gränsland där molnen hopar sig? I vilket fall som helst var den här trejde boken precis lika bra som sina båda föregångare och på grund av sina nya dimensioner var det inte det minsta tråkigt att fortsatt få veta mer om Tessans liv och vedermödor. Nu saknar jag henne lite, hon har varit en uppfriskande bekantskap och det känns onekligen lite tomt nu när alla tre böckerna är slut.